Gallileos lärjunge

När Karl-Rutger legat två år vid universitetet, upptäckte han att han misstagit sig om sin begåvnings verkliga art. Han hade dittills studerat zoologi, nu kände han med ens en livlig inre övertygelse om att vad hans håg stod till var nyeuropeisk konstteori. Härtill bidrog möjligen att föreläsningarna i zoologi höllos kl. 8 på morgonen, och även att Karl-Rutger hos en vän kommit över ett komplett kompendium till ett-betygskursen i konstteori. Det innehöll icke blott allt vad man verkligen behövde veta till detta betyg utan också en fullständig "katekes" till professorns frågor. Stolt i medvetandet att vara ägare till detta sesam försummade Karl-Rutger totalt alla föreläsningar och övningar, ja till den grad att han inte ens anade hur professorn såg ut. Det skulle emellertid komma att stå honom dyrt. En dag då han kom in på sitt stamkafé för att läsa veckans skämttidningar, ett studium som han aldrig försummade, fann han dem samtliga upptagna. En medelålders herre med krokig näsa och svart siarskägg läste "Strix" och hade för säkerhetens skull satt sig ovanpå de övriga sex eller sju skämttidningar, som på den tiden utkommo. Karl-Rutger fixerade honom en stund, men då han inte tycktes lägg» märke till dessa blickar, stegade Karl-Rutger fram till den okände, harsklade sig och sade;