Die Finanzen des Großherzogs (1923)

[[Bild:Die-Finanzen-des-Grossherzogs.jpg|thumb|300px|Reklam fr. tysk tidning]]
'''Die Finanzen des Großherzogs''', filmatisering av [[Storhertigens finanser]] i regi av F.W. Murnau. Premiär 7.1.1924.

Serner tyckte själv att denna version var bättre än tonfilmen.<ref>[[Storhertigens finanser#Inledning i Frank Hellers bästa|Inledning i Frank Hellers bästa]]</ref> Men i en intervju i [[Svenska Dagbladet 30.08.1931]] säger han 

:Det blev den mest spännande film jag sett. Ehuru jag själv borde känna till händelseförloppet på förhand, blev jag utsatt för de mest förbluffande överraskningar, och trots att jag såg filmen två gånger, fick jag aldrig klart för mig hur den slutade. Jag tycker nu förstås det är för litet kvinnor i boken, bara en. Tyskarna hade i sin film lagt in kokerskan Augusta. Hennes värde ur sex appealsynpunkt är jag dock böjd att dra i tvivelsmål. 

Filmen är inspelad på Rab i Adriatiska havet (Kroatien).

Svensk premiär 17.11.1924 på Piccadilly. Kvällen den 16.12.1924 brann filmen upp under pågående föreställning; se "Eldsvådan på Piccadilly" ''Aftonbladet'' 17.12.1924.

Därefter gick den på Reform, Hornsgatan 59, från 29.12.1924. ''Norrskensflamman'' 24.1.1925 att söndag 25:e går filmen upp på Odeon i Luleå; samma tidning meddelar 29.1.1925 att filmen visas 29 och 30.1.1925 på Folkets Husbiografen i Kiruna. Vidare gick den på Kronobergs (St. Eriksgatan 29, Stockholm) enl. annons DN 5.2.1925, Åmåls biografteater 3-4 mars 1925 (''Provinstidningen Dalsland'' 3.3.1925), from 9.3.1925 Metropol (''Trelleborgstidningen 7.3.1925). Bio Kino, Götgatan 50 Stockholm, from 27.3.1925 (enl annons DN denna dag) 

Filmen visas igen 1925 på Bostock, Lästmakareg. 2; reklam DN 4.8.1925. 

Filmen visas i Danmark, Fotorama i Odder (''Demokraten (Århus)'' 12.8.1926), Aabenraa Teater (''Hejmdal'' 3.3.1926).

==Reklam==
Reklam i DN 13.11.1924 s. 15 (SvD 13.11.1924). ''Aftonbladet'' 14.11.1924 s. 13.

''Dagens Nyheter'' hade 14.11.1924 med foto Harry Liedtke s. 8, kokerskan Augustine s. 11, Mädie Christians s. 12, Alfred Abel s. 14.
På samma sätt ''Svenska Dagbladet'' 14.11.1924 Augustine s. 8, Liedtke s. 10, Christians s. 14, Abel s. 16, allmän annons s. 20

SvD 15.11.1924, SvD 20.11.1924 med många recensionscitat. DN 20.11.1924 med många recensionscitat.

SvD 16.11.1924 med teckning av de tre huvudpersonerna. DN och SvD 17.11.1924 med teckning Liedtke.

''Filmjournalen'' 1924 nr 38 s.761 annons

==Recensioner==
* ''Dagens Nyheter'' 18.11.1924 sign Marfa
:Även tyskarna kunna nu göra både eleganta och mycket underhållande äventyrsfilmer, det visar "Storhertigens finanser", en filmatisering av Frank Hellers bok med detta namn, som ges på ''Piccadilly''. Det är en förträfflig historia som roar från början till slut, utomordentlig väl uppsatt och regisserad- J.W. Murnau - med stor uppfinningsrikedom och mycket humor. Filmen är minst lika underhållande som boken. Bäst är Alfred Abel som Filip Collin, en dråplig typstudie, elegant och rolig. För övrigt äro alla bra, även Harry Liedtke och Mädy Christians i de egentliga huvudrollerna. Handlingen utspelas i Paris och Marseille samt på en ö i Medelhavet, och scenerierna äro utomordentligt vackra. En film som kan rekommenderas.
* ''Aftonbladet'' 18.11.1924 sign Allan
* "Piccadilly: Storhertigens finanser" i ''Svenska Dagbladet'' 18.11.1924 s. 11-12 sign. Henri
:Måndagskvällen bjöd en säregen filmsensation: en utländsk film, byggd på ett svenskt manuskript, nämligen Frank Hellers roman Storhertigens finanser. Man har vid många tillfällen förundrat sig över att svenska officiner, som filmat in så mångt och mycket låtit Frank Hellers arbeten ligga. Utlandet har haft bättre blick: ännu en av författarens arbeten:  Kejsarens gamla kläder är infilmad.
:Filmbearbetningen av Storhertigens finanser ger visserligen inte på långt når allt som den ovanligt välbyggda romanen skänker men det har dock blivit en flott och underhållande film med många scener av stark dramatisk stegring. De flesta   rollerna äro väl besatta. Speciellt nyfiken var man att se hur regissören och skådespelaren lyckats med professor Pelotard, alias Filip Collin, hjälten i Frank Hellers flesta romaner. Till att börja med var man väl knappast med på typen, men ju längre filmen skred fram dess bättre förstod man regissörens val. Hr Abel som Collin har just den än farliga, än spefulla glimt i ögat, som han skall ha. Storhertigen och Storfurstinnan ha fått utmärkta representanter i Harry Liedtke och Mädie Christians och vidare kan man framhålla Juden Marcowitz. Regien är utmärkt och en del naturscenerier verkligt vackra. Allt som allt är det en rolig och medryckande film, full av äventyr och spänning. Piccadilly har åter fått ett förträffligt dragplåster.
*"Sagounder och humor i tysk film" Filmrevyn: tidskrift för filmkonst (Helsingfors) 1924:2
:»Storhertigens finanser» är en uppsluppen historia, till stor del uppburen av det sprudlande skälmska humöret hos Harry Liedtke, av det eleganta behärskade spelet hos Alfred Abel och av det oemotståndliga temperamentet hos Mady Christians. Filmen påminner i mångt och mycket om »Mannen utan namn», vari Harry Liedtke erövrade sig en plats i damvärlden som ingen har kunnat göra honom stridig.
:Miljön är förlagd till kusten av Dalmatien. Handlingen förblir en bisak och består av »fursten av Abaccos» växelrika och av lyckan gynnade öden och av den om romantisk filmkärlek påminnande böjelse hos storfurstinnan Olga för den över öronen skuldsatte landsfadern.
:Men så halsbrytande uppdiktad som handlingen än ställvis är, den uppsluppna förryktheten och de omtyckta skådespelarnas överlägsna spel räddar allt. Mycket humor döljer sig i situationerna och blott någon enstaka gång måste trots allt ordet tillgripas. Tyngdpunkten i denna äventyrsberättelse av Frank Heller, bearbetad av Thea von Harbou och iscensatt av ingen mindre än F. W. Murnau, ligger ändå, förutom i det briljanta spelet, i de fotografiskt utmärkta landskapsvyerna från Balkan, denna omisskännliga blandning av slaviska element och typiskt österland. Måhända hade filmen vunnit på att landskapsvyerna fått ännu mer framträda, ty filmens harmlöshet väcker hos åskådaren begäret att i desto större grad få njuta av anblicken av denna välsignade landsträcka. Men vem vet, — en alltför stor geografisk tydlighet hade måhända kunnat leda till diplomatiska förvecklingar med sönerna av de svarta bergen. Filmerna få icke, trots sin eldfarlighet, bliva krigsfacklor. Uff!
:Mycket underhållande är f. ö. det sätt, varpå de enskilda personerna presenteras och karrikeras med text och trickbilder. En fulländad harmoni: en glad film, sparsam till själen men slösaktig i formen och båda utan överdrift...
:Dr. Robert Volz.
* ''Social-Demokraten''
* ''Stockholms Dagblad''
* F.D.P. (enl annons Dn 20.11.1924 s. 16)
* D.N.P. (enl annons Dn 20.11.1924 s. 16)
* '"Storhertigens finanser" på Metropol.', ''Trelleborgstidningen'' 10.3.1925 s. 3 Lätt redigerad variant av ''Dagens Nyheter'' 18.11.1924
* ''Filmjournalen'' 1924 nr 38 s. 741 "Man kan konstatera, att denna film är lyckad, långt bättre än den filmatisering av en annan av Hellers böcker, som gick här förra säsongen."
* ''Film-Kurier'', Nr. 7, 08.01.1924
:So schreibt Kritiker Heinz Michaels nach der Premiere des Films im Januar 1924: "Schon seit Monaten war man gespannt, wie Murnau, der Grübler und Sinnierer, diesen auf federnde Grazie gestellten Stoff bewältigen würde. Und siehe da, das Experiment - denn als solches war es anzusehen - ist überraschend geglückt. Der Problematiker erweist sich als Causeur, der sich auf das Parlando einer flüssigen Konzentration versteht. Ja, das ist es, diese Szenen sind hingeplaudert mit der Geste eines Menschen, der die Gabe hat, die Dinge dieser Welt auch einmal von der leichten Seite zu nehmen, der es vermag im Bilde zu ironisieren." (Film-Kurier, Nr. 7, 08.01.1924)
* Herbert Ihering in: Berliner Börsen-Courier, Nr. 12, 8.1.1924. 
* R. Sch. (=Roland Schacht) in: B.Z. am Mittag, Nr. 7, 8.1.1924. 
* Rudolf Kurtz in: Lichtbild-Bühne, Nr. 2 A, 8.1.1924 (Tagesdienst). 
* anon. in: Neue Berliner Zeitung / Das 12 Uhr Blatt, Nr. 6, 8.1.1924. 
* F. O. (=Fritz Olimsky) in: Berliner Börsen-Zeitung, 9.1.1924. 
* Walter Thielemann in: Reichsfilmblatt, Nr. 2, 12.1.1924. 
* Kurt Pinthus in: Das Tage-Buch, Nr. 2, 12.1.1924. 
* -ld. in: Berliner Lokal-Anzeiger, Nr. 22, 13.1.1924. 
* Ha. in: Berliner Tageblatt, Nr. 22, 13.1.1924. 
* J. L. in: Deutsche Allgemeine Zeitung, Nr. 21, 13.1.1924. 
* Th. in: Der Film, Nr. 2, 13.1.1924. 
* anon. in: Kinematograph, Nr. 882, 13.1.1924. 
* d. (=Ernst Degner?, K. H. Döscher?) in: Vorwärts, Nr. 21, 13.1.1924. 
* Eg. in: Vossische Zeitung, Nr. 22, 13.1.1924. 
* anon. in: Der Montag Morgen, Nr. 2, 14.1.1924. 
* Aros. (=Alfred Rosenthal) in: Der Montag, Sonder-ausgabe des Berliner Lokal-Anzeigers, Nr. 2, 14.1.1924. 
* Otto Flake in: Die Weltbühne, Nr. 3, 17.1.1924. 
* rac. (Siegfried Kracauer) in: Frankfurter Zeitung, 17.2.1924. 
* Paimann‘s Filmlisten (Wien), Nr. 419, 18.4.1924; Nr. 446, 24.10.1924.
* Sight and Sound 47,1, Dec. 1977, S. 39.
* Hodsdon, Bruce / Demy-Geroe, Anne: Rev. In: Metro, 110, 1997, S.84-85.
* Berriatua, Luciano: Murnau e Spies in costa dalmata. In: Cinegrafie 5,8, 1995, S. 119-125.
* Atkinson, Michael, in: Sight and Sound 19,5, May 2009, S. 89.

==Litteratur==
Lotte H Eisner ''F.W. Murnau'' s. 148ff, som bl.a. skriver att:
:The film is based on a mediocre and conventionally anti-Semitic novel [...].

==Externa länkar==
* [http://turnerclassic.moviesunlimited.com/product.asp?sku=D40950 Köp på Turner Classic Movies]
* [http://filmsdefrance.com/FDF_Die_Finanzen_des_Grossherzogs_1924_rev.html Information på FilmsdeFrance.com]
* http://berichte.derwulff.de/0126_11.pdf

==Referenser==
<references/>