Storhertigens efterlämnade finanser

[[Bild:StorhEfterlFinanserOmslag.jpg|thumb|300px|Omslag]]
{| border="1" cellpadding="6" cellspacing="0"
!Titel 
|Storhertigens efterlämnade finanser
|-
!År
|1936
|-
!Förlag 
|Bonniers 
|-
!Sidor
|301
|-
!Typ
|Roman
|-
!Illustrationer
|[[Torsten Schonberg]]
|-
![[DH]]
|70
|}

==Inledning i ''[[Frank Hellers bästa]]''==
»Finns det strängt taget ett mera magiskt ord än arv? Ett kapital, summan av en människas livsmöda, faller plötsligt som en oväntad frukt i en annans sköte — vad är det annat än Lampans Ande ur Tusen och En Natt, som inställer sig till tjänst hos en ny herre? Palats resa sig ur marken i loppet av en natt, källsprång sjunga i skålar av porfyr, slavinnor med ansikten som fullmånen stå färdiga att lyda sin härskares minsta vink...»

»Ni glömmer en sak, sade jag. I loppet av bara fem generationer, från nu till slutet av sjuttonhundratalet — grenar en stamtavla ut sig till att omfatta trettiotvå ''direkta'' stamfäder till oss. Alla dessa stamfäder ha haft släktingar i mängd, från vilka vi också kunna räkna på arv, om vi ha tur! Ytterligare fem generationer tillbaka äro vi uppe på ettusen tjugufyra direkta stamfäder till var och en av oss. Några hundra år tillbaka blir antalet sagolikt stort, och om man går några tusen år tillbaka, närmar man sig siffror som påminna om sillens fortplantning. Ni vet, att om alla sillens ägg finge utveckla sig fritt, skulle det finnas så många sillar i oceanerna, att man kunde gå torrskodd över dem...

— Alla svenskar talar, taga mig fan, bara om sill! muttrade min ledsagare, vars huvud hotade att försvinna i grogglaset.»

Dessa två citat ur romanen ge belägg för dess tes. Innan läsaren ger sig i lag med den, kan han ju roa sig med att tänka efter hur mycket han vet om sin egen släkt. Anar han vad hans farfarsfarfarsfar hette? Annars bör han vända sig till mr Henry Grahams internationella institut för genealogisk forskning, vars adress återfinnes i boken!

I denna får han också veta den verkliga anledningen till att Englands Bank år 1931 gick från guldet. Det har inte kommit fram tidigare, men anledningen var herr Filip Collin.

==Handling==

==Kommentarer==

På sid 52 säger Rikard Hegel att "Min lektyr har mer och mer blivit historia, memoarer, och naturvetenskap. [...] En av dem handlade om restaurationen i Neapel, en annan om Österrike under Metternicht". Kan detta ha hänt, och har det i så fall varit inspiration till ''[[Europas mest hatade man]]'' ?

==Recensioner==
* "Storhertigens efterlämnade finanser" ''Svenska Dagbladets bokbilaga" 5.12.1936 sign G.A.

''Svensk Tidskrift'' 1937, s. 62.

:Det är i varje fall något betydligt mer äkta över den äventyrsroman, som inte ger sig ut för att vara mer än äventyrsroman och vars existensberättigande endast ligger i förmågan att underhålla. Att man kan roa med kultur och smak, visar ''Frank Heller'' också i sin senaste bok, där han återvänt till motiv, som knyta an till hans och måhända modern svensk förströelselitteraturs främsta verk, Storhertigens finanser. Med klok beräkning har han i '''Storhertigens efterlämnade finanser''' ställt sina klassiska personager mera i bakgrunden: herr Collin tjänstgör numera som deus ex machina. Det är närmast den köpenhamnska andan, som dominerar, och liksom alltid hos Frank Heller, den lundensiskt akademiska. Kombinationsförmågan ställs i den halsbrytande spexintrigens tjänst: liksom det en gång förr gällde stölden av Eiffeltornet, avslöjas här den djupaste sanningen om orsaken till att England frångick guldmyntfoten. Frank Hellers styrka ligger alltjämt i hans spirituella stilkonst, hans sätt att med oefterhärmlig kvickhet placera ett citat och hans eleganta förmåga att karakterisera genom repliker.

==Upplagor==
* 1:a 1936
* [[Frank Hellers bästa]] 1949

==Övrigt==
Serner läste ett kapitel ur boken i radio 12.10.1936

[[Category:Titel]]
[[Category:Romaner]]