Svenska Dagbladet 17.12.1914
Från FrankHeller
(Skapade sidan med 'Recension ''Herr Collins affärer i London'' av Ane Randel ==En pikaresk roman== Ändtligen en ''rolig'' bok, en riktigt genomrolig bok. En bok, om hvilken man icke kan...') |
|||
| Rad 13: | Rad 13: | ||
Henning Bergers namn bar redan förut en gång glidit ut på pennspetsen vid betraktelsen af Frank Hellers nya bok. Det är ingen tillfällighet, ty båda syfta åt samma håll, fastän den förre uppträder med så oändligt mycket högre litterära anspråk. För båda spelar detaljkännedomen om länder och städer en stor roll som inspirationskälla, men medan den förre gång pi gång ramlar ner i detaljerna och blir borta i ett stämningsrus, så tappar den senare aldrig koncepterna, icke ens i den värsta ärtvällingsdimma i London. Och när Berger behöfver flera sidor för att ge en gatubild så drar Frank Heller upp den med ett par raska drag, och ändå verkar det mer upplefvadt. Man känner samma lugna trygghet, som när man sitter på en konsert och en genommusikalisk virtuos trakterar instrumentet. Den tryggheten erfar man sällan i Henning Bergers sällskap. Han är för mycket poet för att verka lugnande på nerverna. | Henning Bergers namn bar redan förut en gång glidit ut på pennspetsen vid betraktelsen af Frank Hellers nya bok. Det är ingen tillfällighet, ty båda syfta åt samma håll, fastän den förre uppträder med så oändligt mycket högre litterära anspråk. För båda spelar detaljkännedomen om länder och städer en stor roll som inspirationskälla, men medan den förre gång pi gång ramlar ner i detaljerna och blir borta i ett stämningsrus, så tappar den senare aldrig koncepterna, icke ens i den värsta ärtvällingsdimma i London. Och när Berger behöfver flera sidor för att ge en gatubild så drar Frank Heller upp den med ett par raska drag, och ändå verkar det mer upplefvadt. Man känner samma lugna trygghet, som när man sitter på en konsert och en genommusikalisk virtuos trakterar instrumentet. Den tryggheten erfar man sällan i Henning Bergers sällskap. Han är för mycket poet för att verka lugnande på nerverna. | ||
| + | |||
| + | Och så till sist: boken om den urspårade svenskens många bravader i London är så välgörande fri från moral åt något håll. Här finns icke ens den allra enklaste biografdramatiksmoral, som kräfver, att brottslingen till slut blir ertappad och straffad. Tvärtom. Filip Collin drar hela tiden rättvisan vid näsan på det mest häpnadsväckande oförskämda sätt, men det sker med en sådan sublimt fräck humor, att alla invändningar förstummas. Här är endast den rena glädjen att uppfinna och fabulera en med mycken kunskap och intellektuell takt hopkommen äfventyrsbok, som helt frankt upptar och fullföljer riktlinjer, som en gång uppdragits af den pikareska romanens mästare. | ||
| + | |||
| + | "Herr Collins äfventyr i London", som är tillägnad ingen mindre än Rudyard Kipling, är af tecknaren Yngve Berg illustrerad med ett stort antal pennteckningar, som nära ansluta sig till texten och äro lustiga nog, när de icke alltför mycket förfalla till kubistiskt vanvett. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ''A.R.'' | ||
==Kommentarer== | ==Kommentarer== | ||
Spärrad stil här satt som kursiv. | Spärrad stil här satt som kursiv. | ||
