Herr Collin kontra Napoleon

Bering-Lisberg kom först senare. Hans bok om Napoleon är en enda hymn till geniet, övermänniskan, illustrerad med just de samtida bilder som Napoleon, denne store mytdiktare, själv önskade vidarebefordra till eftervärlden... Slutligen läste jag fjorton år gammal eller så, d'Esparbès bok Örnlegenden med företal av Oscar Levertin. Lösrivna rader ur detta företal eka alltjämt i mina öron: »mannen som fyllde Europa med gruset av ramlande troner och diktade antik hjältesaga i vårt eget sekel...» »mannen med de fatalistiskt korsade armarna...» »Leve kejsaren, dödsropet, förtonade i Rysslands snöstorm...». Det finns intet tvivel om att Örnlegenden ställvis är stor poesi, som i berättelsen från spanska fälttåget, där kejsaren somnar framför lägerelden och soldaterna inte vilja låta brasan dö utan föda den med sina rövade skatter, tavlor av spanska mästare, gitarrer som brista i elden med spröd silverklang.