Ack, dessa diftonger!

Från FrankHeller

==Full text== Nu är den tid kommen då Adams säd inbördes önskar sig ett gott nytt 1929. Men medan grammofonen spelar Sur le beau Danube bleu på österrikiska minns jag en nyårsafton för tjugu år sedan. Kandidat Johansson och jag själv hade råkats på Gambrinus, denna krog, om vilken en skald, som jag av fysiologiska skäl är förhindrad att kyssa på båda kinderna, mycket riktigt har skrivit de kända raderna: :Jag minns ett gammalt kroggemak, :med mörknad, immig gips i tak, :där ölet hade särskild smak :och där serveringsflickans bak, :som öl åt folket tappar, :fick många varma klappar. Emellertid var julklapparnas tid förbi, om två dagar var det nyårsafton, och kandidat Johansson (Sigfrid Telemak Johansson, Malmö nation) och jag själv, som flytt från våra sedestrånga familjehärdar för att omsätta respektive växlar, hade råkats på Gambrinus. Mötet fyllde oss med glädje, men samtidigt med farhågor: det biblioteksbesök som var den officiella grunden till vår stadsresa kunde högst ogärna tankas taga mera än halvannan dag i anspråk. Om två dagar var det nyårsafton, och den enklaste anständighetskänsla bjöd oss att då vara hemma igen för att önska våra anförvanter av Adame ätt: — Ett gott nytt 1909! Det gick naturligtvis som det stod skrivet i stjärnorna att det måste gå: vi drucko två öl, vi kände en lätt aptit, vi åto pytt i panna och drucko ytterligare två öl; vi intogo kaffe med en kvarts punsch; denna kvart avlade en halva, vilken avlade en ny, vilken, när den blivit manbar, födde en grogg. Klockan 4.20 avreste vi till Köpenhamn. en stad om vilken jag den gången hade föreställningar så dimmiga att de endast kunna jämföras med européernas idéer om Indien före Vasco da Gamas tid. Vi anlände till Köpenhamn, degusterade dess divertissementer och somnade med det högt uttalade bragelöftet: — I morgon reser vi tillbaka! Vi måste vara hemma för att fira nyåret! När vi åter erinrade oss denna föresats var klockan fyra på eftermiddagen följande dag. Vi konstaterade att vi lika gärna kunde stanna över natten och taga hem med första båten nästa morgon. Fyllda av denna tanke gingo vi i säng med det till portieren högljutt avlagda bragelöftet: — I morgon reser vi tillbaka! Vi måste vara hemma för att fira nyåret! Tidigt nästa morgon knackade det på vår dörr. Vi flögo upp ur sängen och erinrade oss vår föresats. Sedd i den tidiga morgonens ljus föreföll den excentrisk, för att icke säga barock. Vi sågo tveksamt på varandra. Denna blick var nog för att stålsätta vår karaktär. Jo, vi skulle resa! Men först skulle vi tvätta oss! Vi hade ju rest över utan bagage, och hittills hade vi ordnat vår toalett på kaféernas rum ''For Herrer''. Kandidat Johansson (Sigfrid Johansson, Malmö nation) ringde på städerskan och sade på sitt fäderneärvda språk: — Fåur jag be om tvåul! Hon smålog vänligt till svar, ty hon var van vid resande från hinsidan sundet som anlände med lika litet bagage som vi, och hon satte en ära i att förstå deras språk. Efter ett ögonblick kom hon igen med en bricka, och på denna bricka bar hon, icke en ''tvåul'' men väl ''två öl''. Ack ja, det gick såsom det måste gå. Vi drucko de så älskvärt proponerade morgondryckerna, och följande dag sågo vi det nya året 1909:s sol gå upp bakom Raadhuspladsens slanka tornspiror. ==Publiceringar== * ''[[Dagens Nyheter]]'' 12.1.1929, ill. okänd. [[Category:Noveller]] [[Category:Titel]] [[Category:Lund]] [[Category:Köpenhamn]] [[Category:Full text]]

Tillbaka till Ack, dessa diftonger!.