Adolf Hallman

Från FrankHeller

Hoppa till: navigering, sök
(→I Köpenhamn en sommarsöndag)
 
Rad 1: Rad 1:
-
'''Adolf Hallman''' var en svensk journalist, illustratör och konstnär.
+
'''Adolf Reinhold Hallman''', född 1 mars 1893, död 3 januari 1968, var en svensk journalist, författare, illustratör och konstnär.
Hallman har målat ett porträtt av Serner 1916. Porträttet finns på omslaget till Dag Hedmans ''Gunnar Serner (Frank Heller) En bibliografi''.
Hallman har målat ett porträtt av Serner 1916. Porträttet finns på omslaget till Dag Hedmans ''Gunnar Serner (Frank Heller) En bibliografi''.
-
==Boken ''Köpenhamn''==
+
När Hallman var i Paris kom han i gräl med den svenske skulptören Edward Waller. Hallman "fällde honomm till marken"<ref name="Fotspår">I Adolf Hallmans fotspår, Stig Hansén och Clas Thor i {{bokref
-
I boken ''Köpenhamn'' (1945) beskriver han lite av Serners sociala liv på Ahlefeldtsgatan i Köpenhamn.
+
| efternamn = Hallman
 +
| förnamn = Adolf
 +
| titel = På barer och bakgator
 +
| origdatum =
 +
| origår =
 +
| origmånad =
 +
| format =
 +
| upplaga =
 +
| serie =
 +
| datum =
 +
| år = 1989
 +
| utgivare = Ordfront
 +
| utgivningsort =
 +
| språk =
 +
| isbn =
 +
| oclc =
 +
| doi =
 +
| id =
 +
| sid = 25
 +
| kapitel =
 +
| kapitelurl =
 +
| citat =
 +
}}</ref> och Waller avled inom kort (13 mars 1921). Hallman misstänktes för mord, men friades då det visade sig att dödsorsaken var hjärnhinneinflammation. Enligt Hallmans systerson Tor Eliason skall Frank Heller och Hallman ha blivit ovänner för livet efter att Frank Heller efter ett gräl skall ha yttrat: "Det är bäst vi slutar bråka om man skall rädda livhanken", syftande på slaget mot Waller<ref name="Fotspår"/>.
-
:Staden var under dessa år [första världskriget] en vallfartsort för grannländernas författare och konstnärer. Överallt på Strøget såg man kända ansikten, mest norrmän, med Hamsun, [[Olaf Bull]], Wildenvey och Nils Kjær i spetsen. Av svenska författare såg man [[Henning Berger]], Frank Heller och någon enstaka gång Hjalmar Söderberg. De var allesammans fast bosatta i staden och de samlade gärna landsmännen i sina hem. Det finaste var att komma till Söderbergs i det gamla förnäma hemmet på Allégade, där fru Emilie var den danskt glättiga, alltid omtänksamma värdinnan. Henning Bergers  frukostbjudningar i övre våningen i det gamla rokokopalatset i Christianshavn var överdådigt roliga och långa. Sällan varade de bara ett dygn, sägnen berättar om veckolånga fester. Aven Frank Heller var en gästfri värd om än hans bjudningar uteslutande bestod i “ett liv efter elva”, som han brukade säga, en enkel supé efter restaurangdags, man stängde klockan elva i dåtidens Köpenhamn. Hans dubblett på Ahlefeldsgade i fonden av Ørstedsparken gästades under åren av hela det intellektuella Norden. Jag minns ännu den “skrappe gamle dame”, fru Hvorupkjær, som han hyrde hos, en mager och till synes ondskefull kvinna, som i grund och botten var en riktigt hjärtegod gammal köpenhamnska. Hon visade alltid sitt missnöje över de bullrande nattliga invasionerna, hon brummade och hon förmanade, men snart nog stack hon leende in sitt annars så skarpa ansikte genom dörren och bar fram ett överdådigt “koldt bord”, med alla det danska charkuteriets läckerheter och med en Rød Aalborg mitt i all härligheten.
 
-
:För den yngste bland gästerna, som var målare, blev hon till och med mecenat och beställde av honom sitt porträtt i olja. I betalningen, som ingalunda var dålig, ingick även ett dagligt mål i hennes lilla trevliga, gröna kök. På grund därav tog det rätt lång tid innan porträttet blev färdigt, fru Hvorupkjær var en lika frikostig som utmärkt matmamma. Men då tavlan äntligen stod där, fernissad och i fin guldram, hade också den unge artisten, som nu kommit att hålla av gumman, målat henne så förnäm att hon liknade en hertiginna. Åtminstone var detta den spydigt småleende Frank Hellcrs åsikt.
+
Serner omnämns inte i Hallmans ''Tala i egen sak''<ref>{{bokref
 +
| efternamn = Hallman
 +
| förnamn = Adolf
 +
| titel = Tala i egen sak
 +
| origdatum =
 +
| origår =
 +
| origmånad =
 +
| format =
 +
| upplaga =
 +
| serie =
 +
| datum =
 +
| år = 1965
 +
| utgivare = Bonniers
 +
| utgivningsort =
 +
| språk =
 +
| isbn =
 +
| oclc =
 +
| doi =
 +
| id =
 +
| sid =
 +
| kapitel =
 +
| kapitelurl =
 +
| citat =
 +
}} </ref>.
 +
 
 +
==I Köpenhamn en sommarsöndag==
 +
 
 +
I novellen ''I [[Köpenhamn]] en sommarsöndag'', publicerad i ''På Boulevard Europa'' 1929, skriver Hallman om Frank Heller:
 +
 
 +
:Den skånske äventyrsförfattaren Marc Dollar hade vid denna tidpunkt så småningom börjat sticka huvudet fram bak buskarna. Hans Monte Carlo-historier hade gjort lycka, förläggarna slogos om hans alster. Denna hans berömmelse stack [[Sven Elvestad|Sven [Elvestad]]] en smula i ögonen:
 +
       
 +
:— Han tyvstjäler mina idéer, skrek Sven och viftade hotfullt med armarna. Ja, og han skriver gudhjelpe mig op vad man siger på manchetterne, instämde Breien, även han norrman och författare.
 +
       
 +
:Det var en skandal utan like, de båda vännerna överdövade varandra i skällsord; Marc Dollar var inte ''mange sure sild värd''.
 +
       
 +
:Men då den lille sirlige mannen som vanligt trädde in i kaféet, utbytte de båda norrmännen sina skällsord mot höga välkomsttjut. Och snart nog sköljdes förtreten ned i de många groggar som alltid markerade Marc Dollars visiter.
 +
 
 +
==Boken ''[[Köpenhamn]]''==
 +
I boken ''Köpenhamn'' (1944) beskriver han lite av Serners sociala liv på Ahlefeldtsgatan i Köpenhamn.<ref>{{bokref
 +
| efternamn = Hallman
 +
| förnamn = Adolf
 +
| titel = Köpenhamn
 +
| origdatum =
 +
| origår =
 +
| origmånad =
 +
| format =
 +
| upplaga =
 +
| serie =
 +
| datum =
 +
| år = 1944
 +
| utgivare = Bonniers
 +
| utgivningsort =
 +
| språk =
 +
| isbn =
 +
| oclc =
 +
| doi =
 +
| id =
 +
| sid = 100-101
 +
| kapitel =
 +
| kapitelurl =
 +
| citat =
 +
}} </ref>
 +
 
 +
 
 +
:Staden var under dessa år [första världskriget] en vallfartsort för grannländernas författare och konstnärer. Överallt på Strøget såg man kända ansikten, mest norrmän, med Hamsun, [[Olaf Bull]], [[Herman Wildenvey|Wildenvey]] och [[Nils Kjær]] i spetsen. Av svenska författare såg man [[Henning Berger]], Frank Heller och någon enstaka gång Hjalmar Söderberg. De var allesammans fast bosatta i staden och de samlade gärna landsmännen i sina hem. Det finaste var att komma till Söderbergs i det gamla förnäma hemmet på Allégade, där fru Emilie var den danskt glättiga, alltid omtänksamma värdinnan. Henning Bergers  frukostbjudningar i övre våningen i det gamla rokokopalatset i Christianshavn [Strandgade 26 vån 3<ref>Se till exempel Krak 1916</ref>] var överdådigt roliga och långa. Sällan varade de bara ett dygn, sägnen berättar om veckolånga fester. Även Frank Heller var en gästfri värd om än hans bjudningar uteslutande bestod i “ett liv efter elva”, som han brukade säga, en enkel supé efter restaurangdags, man stängde klockan elva i dåtidens Köpenhamn. Hans dubblett på Ahlefeldsgade i fonden av Ørstedsparken gästades under åren av hela det intellektuella Norden. Jag minns ännu den “skrappe gamle dame”, fru Hvorupkjær, som han hyrde hos, en mager och till synes ondskefull kvinna, som i grund och botten var en riktigt hjärtegod gammal köpenhamnska. Hon visade alltid sitt missnöje över de bullrande nattliga invasionerna, hon brummade och hon förmanade, men snart nog stack hon leende in sitt annars så skarpa ansikte genom dörren och bar fram ett överdådigt “koldt bord”, med alla det danska charkuteriets läckerheter och med en Rød Aalborg mitt i all härligheten.
 +
 
 +
:För den yngste bland gästerna, som var målare, blev hon till och med mecenat och beställde av honom sitt porträtt i olja. I betalningen, som ingalunda var dålig, ingick även ett dagligt mål i hennes lilla trevliga, gröna kök. På grund därav tog det rätt lång tid innan porträttet blev färdigt, fru Hvorupkjær var en lika frikostig som utmärkt matmamma. Men då tavlan äntligen stod där, fernissad och i fin guldram, hade också den unge artisten, som nu kommit att hålla av gumman, målat henne så förnäm att hon liknade en hertiginna. Åtminstone var detta den spydigt småleende Frank Hellers åsikt.
:Konstverket fick jag aldrig återse och inte den gamla damen heller. Hon har för länge sedan gått till skuggorna. Men aldrig kan jag passera Ahlefeldsgade n:r 18A utan att kasta en blick upp mot tredje våningen och minnas den goda fru Hvorupkjær.
:Konstverket fick jag aldrig återse och inte den gamla damen heller. Hon har för länge sedan gått till skuggorna. Men aldrig kan jag passera Ahlefeldsgade n:r 18A utan att kasta en blick upp mot tredje våningen och minnas den goda fru Hvorupkjær.
 +
==Omslag==
 +
<gallery>
 +
Bild:KrigetSomAldrigTogSlutOmslag.jpg|Omslag [[Kriget som aldrig tog slut]]
 +
Bild:EuropasMestHatadeManOmslag.jpg|Omslag [[Europas mest  hatade man]]
 +
</gallery>
 +
 +
==Illustrationer tidskrifter==
 +
* [[Mitt namn är Zingel]]
 +
* [[Äventyr i Karibiska sjön]]
 +
* [[Målerisk julafton]]
 +
* [[Den sista detaljen]]
 +
* [[Black and white]]
 +
* [[Äventyr i Avignon]]
 +
* [[Resa till ett gott land]]
 +
 +
==Litteratur==
 +
* Förordet av Stig Hansén och Clas Thor till {{bokref
 +
| efternamn = Hallman
 +
| förnamn = Adolf
 +
| titel = På barer och bakgator
 +
| origdatum =
 +
| origår =
 +
| origmånad =
 +
| format =
 +
| upplaga =
 +
| serie =
 +
| datum =
 +
| år = 1989
 +
| utgivare = Ordfronts förlag
 +
| utgivningsort =
 +
| språk =
 +
| isbn =
 +
| oclc =
 +
| doi =
 +
| id =
 +
| sid =
 +
| kapitel =
 +
| kapitelurl =
 +
| citat =
 +
}}
 +
 +
==Referenser==
 +
<references/>
 +
 +
==Externa länkar==
 +
http://user.tninet.se/~aoy507l/adolf/index.html
 +
 +
==Upphovsrätt==
 +
Ej BUS.
[[Category:Personer|Hallman, Adolf]]
[[Category:Personer|Hallman, Adolf]]
 +
[[Category:Illustratörer|Hallman, Adolf]]

Nuvarande version från 25 januari 2022 kl. 12.18

Hämtad från "http://www.brajt.com/frankheller/Adolf_Hallman"