All världens detektivhistorier
Från FrankHeller
(Ny sida: {| border="1" cellpadding="6" cellspacing="0" !Titel |All världens detektivhistorier |- !År |1945 |- !Förlag |Bonniers |- !Sidor |834 |- !Typ |Antologi |- !DH |88 |}) |
(→Recensioner) |
||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
!Förlag | !Förlag | ||
|Bonniers | |Bonniers | ||
| + | |- | ||
| + | !Omslag | ||
| + | |[[Kurt Jungstedt]] | ||
|- | |- | ||
!Sidor | !Sidor | ||
| Rad 18: | Rad 21: | ||
|88 | |88 | ||
|} | |} | ||
| + | |||
| + | Antologi sammanställd av Frank Heller. Han bidrar med ett [[Brott mot femte budet|förord]], samt novellen [[Detektivförfattaren Lebruns mästerkupp]]. | ||
| + | |||
| + | ==Kommentarer== | ||
| + | Uppgiften att Frans G. bengtsson skulle ha John Dickson Carr på sin hylla för Litterature of Pure Delight ifrågasätts i en insändare i ''Svenska Dagbladet'' 13.9.1947. I samlingen ''Sällskap för en eremit'' säger FGB i essayen "Detektivlitteratur" (s. 149) att Carr är en begåvad författare, men att den står i just den omnämnda hyllan framgår ej av essayen "Framför en bokhylla" (s. 312). | ||
| + | |||
| + | Reklam t.ex. i ''Aftonbladet'' 23.10.1945 s. 13 | ||
| + | |||
| + | ==Recensioner== | ||
| + | * "Rymmare och fasttagare", ''Aftonbladet'' 13.10.1945, sign PGP | ||
| + | * "Brott och detektiver", ''Svenska Dagbladet'' 20.10.1945, Gösta Attorps | ||
| + | * "Brottslingar och detektiver", ''Bonniers Litterära Magasin'' 1945, Elisabeth Tykesson | ||
| + | :Frank Heller, som har givit ut en diger och innehållsrik antologi betitlad "All världens detektivhistorier", har inlett denna med en högst kunnig och högst spirituell historik över genrens utveckling i vilken han via Arthur Conan Doyle och Edgar Allan Poe leder dess ursprung tillbaka till den illustre Francois Arouet, även kallad M. de Voltaire. Där sätter han punkt, och där kan det också sättas punkt. Men Frank Heller, som är en lärd herre och till och med har reda på antalet av artiklarna i Henrik VIII:s trosbekännelse, vet också att i en not berätta att M. de Voltaire då han skrev den detektiva episoden i sin "Zadig" litterärt var påverkad av en viss chevalier de Mailly. Säkerligen vet han också, ehuru han inte talar om det, att Mailly i sin tur hade knyckt uppslaget från Christo-foro Armeno och att sagde Armeno på okända vägar hade fått det från "Tusen och en natt". Här skulle man också kunna sätta punkt såvida man inte föredrar att erinra sig t. ex. en sådan sak som en viss historia om en viss Susanna, vissa gubbar och en viss begåvad ung amatördetektiv, som hette Daniel, till yrket var profet och bosatt i den en gång mondäna världsstaden Babylon. | ||
| + | :Vad som är skillnaden mellan en brottmålshistoria och en detektivhistoria (utom att den ena berättas framlänges och den andra baklänges) har det också tvistats om. Vad än skillnaden kan vara, så är detektivhistorien betydligt mera populär. Ungefär hälften av alla svenska översättningsromaner hör till detektivgenren, och dess läsare tycks höra till alla samhällsklasser. Det lär vara så att den största samlingen detektivromaner i världen äges av en professor i filosofi, och Frank Heller ger i sitt företal den upplysningen att en av de ivrigare läsarna av detektivhistorier i Sverige bär titeln biskop. "And the Devil murmurs behind the leaves, ’It’s pretty, but is it Art?’" Det kan vara frågan. Ett slags konst finns det i varje fall i detektivgenren, behärskningens, begränsningens. Den är en lek efter stränga regler, och lek efter regler blir alltid konst. Enkelheten är detektivromanens dygd, och det är också den korta detektivberättelsens. Frank Heller har lyckats samla en rad historier, de flesta präglade av denna enkelhet och av de stilistiska förtjänster som härflyta ur denna, han har lyckats ge en exposé över genrens utveckling, han har inom en enda boks visserligen inte så trånga men dock endast till två uppgående pärmar lyckats samla en rad av litteraturens mest berömda detektiver, Auguste Dupin, Sherlock Holmes, fader Brown, d:r Thorndyke, Max Carrados, Philip Trent, Peter Wimsey o. s. v. o. s. v. Allt är inte guld i denna bok, men allt är högst nöjsamt, och det finns några historier som äro lika angenäma som oväntade upplevelser. Särskilt Richard Harding Davis’ "I dimman" och John Dickson Carrs "Den andre bödeln". | ||
| + | * "Brott av alla sorter", Barbro Alving (sign bang) i ''Dagens Nyheter'' 28.11.1945. | ||
| + | : [... Förordet] är ett litet mästerstycke. Det är kvickt, det är elegant, det är lärt, det slår upp fönster, det är så roligt så det rent av lyckas få Voltaire förklarad som detektivgenrens fader. En angenämare lektion i kriminallitteraturens historia kan man inte tänka sig. [...] Frank Hellers urval är utomordentligt säkert gjort. | ||
| + | |||
| + | ==Upplagor== | ||
| + | * 1:a 1945, 6200 ex<ref>''Att samla Frank Heller'', Ove Kastling, DAST Magazine 1986:2, sid 25</ref> | ||
| + | * 2:a 1980 | ||
| + | |||
| + | ==Referenser== | ||
| + | <references/> | ||
| + | |||
| + | [[Category:Titel]] | ||
