Burgundernas holme år 1947

Från FrankHeller

Hoppa till: navigering, sök
(Skapade sidan med ' ==Publiceringar== * ''Svenska Dagbladet'' 6.9.1947 Category:Noveller Category:Titel')
Rad 1: Rad 1:
 +
==Full text==
 +
På min födelsedag i år — eheu, labuntur! — mottog jag en vackert utstyrd blomsterkorg från den lilla staden Sandvik två steg från min bostad. Trädgårdstäpporna i Sandvig äro fulla av blommor — rosor, gladiolus, kejsarkronor, som frodas bakom de grå stengärdena, vilka även skydda så sällsynta gäster i Norden som mullbärsträd och fikonträd. Blomsterkorgen var emellertid bara ett konstfullt hölje kring en flaska, och när jag öppnade den, fick jag en verklig chock. Den innehöll vin, blont, gott vin med både arom och fyllighet, och vinet hade avsändaren skördat från sin egen ägandes vinstock/ vilken likt rankorna på gamla dalmålningar av Josuas spejare som återvända från det förlovade landet är så stor att den höljer både fasaden och taket på hans hus. På varma somrar sådana som vi haft de senaste åren kan han skörda uppåt femtio flaskor vin, vilket visserligen måste sötas med en del socker "för att komma till sin rätt. Men nästan alla viner som förr kommo till Norden exempelvis från Tyskland, fingo före avresan en extra tillsats av socker — "für schwedische Kenner", hette det i katalogerna. Våra gommar äro lika litet inställda på naturvin som våra ögon på klart solljus eller vår själ på den oblandade sanningen om världsgåtan. Intet ont alltså om sockret! Men jag undrar, om inte detta är rekord i vinodlingens historia? Nordgränsen för vin i Frankrike går i Champagne, i Tyskland i Hessen, om jag inte missminner mig. Romarna fingo på sin tid drickbart vin av druvor som de planterat på ön Wight. Men Bornholm ligger långt, långt nordligare än alla dessa platser.
 +
 +
Hur kunde invånarna lämna en ö som denna i samlad trupp? Ty det gjorde de som bekant för tusen år sedan, drogo vida om, kämpade, togo byte, grundade eget rike och började ägna sig åt en vinodling som gjort mera väsen av sig än den nuvarande bornholmska, Bourgogne, Burgund är ju uppkallat efter deras holme i Östersjön. Genom sekler låg detta Burgund som en buffertstat mellan öster och väster i Europas mitt, och många anse det för en stor olycka att det äntligen föll. En av dem var avlidne Adolf Hitler. Han lär ha haft planer på att upprätta ett nytt Burgund, vilket dock knappast hade fått mycket att göra med det gamla. Hur pass framskridna dessa idéer voro, vet man inte. Vad man emellertid fick klart bevis för under kriget är, att burgundernas holme i Östersjön ingalunda upphört att ha storpolitisk betydelse. Bevisen kunna beses av vem som helst. De bestå i
 +
tyska militäranläggningar litet varstans på ön och av sönderbombade hus i Nexö och Rönne, öns två huvudstäder. Vem som sköt dem i grus, veta vi också alla. Jo, Bornholm har (tyvärr) nog en framtid i storpolitiken...
 +
 +
Frånsett ruinerna i Rönne och Nexö, är allt oförändrat efter kriget. Det är ju inte heller en ö med många minnesmärken. Den har, trots jordens fruktbarhet, inte ett enda storgods, den har aldrig fött en länsgreve eller ens en baron, som kunnat uppmuntra konster och vetenskaper. Däremot har den fött en mycket berömd latinist, Madvig, vilket kanske kan uppväga bristen. I långa tider lydde ön under biskoparna i Lund, som den gången — med Absalon i spetsen — voro lika krigiska som fromma män, beredda att värja sin hjord med egen hand. Som minne av dem har ön sina berömda rundkyrkor, en tempelform som endast finnes här och på någon enstaka plats i England och Sverige. Dessa kyrkor byggdes med tanke på de vilda hedningar som befolkade Östersjöns syd- och sydöstkust och som hade en obehaglig vana att göra strandhugg i andra länder. Kyrkorna ha formen av runda torn, de ha två meter tjocka murar, fulla av skottgluggar, och de böra ha utgjort solida stödjepunkter för ecclesia militans. Hit flydde befolkningen, när klockorna i tornet varslade om att fienden siktats ute till sjöss, och härifrån försvarade
 +
==Publiceringar==
==Publiceringar==

Versionen från 30 december 2020 kl. 12.51