Den tusen och andra natten
Från FrankHeller
(→Översättningar) |
|||
| Rad 30: | Rad 30: | ||
När jag var en smula äldre, råkade jag på Jönköpings station se en bok med färggrannt omslag, kallad ''Bronsflaskan'' och skriven av en engelsman vid namn Anstey. Priset var 3 kronor, ett oerhört belopp. Men jag hade just fått en dylik summa av min mormor som belöning för framsteg, sedighet och flit. Jag köpte boken och fann att jag gjort en underbar affär. ''Bronsflaskan'' är den bästa pastisch på de orientaliska sagorna som jag mött. Den låter en av Salomo inspärrad djinn operera i modern londonmiljö! Effekten är strålande, och länge drömde jag bara om att kunna göra något liknande. | När jag var en smula äldre, råkade jag på Jönköpings station se en bok med färggrannt omslag, kallad ''Bronsflaskan'' och skriven av en engelsman vid namn Anstey. Priset var 3 kronor, ett oerhört belopp. Men jag hade just fått en dylik summa av min mormor som belöning för framsteg, sedighet och flit. Jag köpte boken och fann att jag gjort en underbar affär. ''Bronsflaskan'' är den bästa pastisch på de orientaliska sagorna som jag mött. Den låter en av Salomo inspärrad djinn operera i modern londonmiljö! Effekten är strålande, och länge drömde jag bara om att kunna göra något liknande. | ||
| - | Våren 1923 fick jag tillfälle att resa till Tunis, och Tunis var på den tiden relativt oberört av den europeiska civilisationen. I hjärtat av huvudstaden bredde sig de gamla soukerna med sitt brokiga affärsliv, och for man ut på landet, var man strax århundraden från Europa. Kairouan, en av Islams fyra heliga städer, myllrade av moskéer och pilgrimer, av dervischer och matthandlare, och där fanns en blind, vit kamel som i evig cirkelgång drog vatten ur en helig brunn. Runt om bredde sig vildmarker, vilkas make jag aldrig skådat, med skogar av kaktus, med röda öknar och skrämmande, åskblå berg. Jag for genom öknen i över ett dygn, — skenorna lågo direkt på marken och det vitmålade tågets komfort var av motsvarande art! Plötsligt dök ett blått skimmer upp på avstånd, det var Chott-el-Djerid, den största saltsjön i Afrika, en sjö utan vatten, fastän den tycktes glittra av tusen vågor. Och så var jag framme i oasen Tozeur med dess tvåhundratusen palmer. | + | Våren [[1923]] fick jag tillfälle att resa till Tunis, och Tunis var på den tiden relativt oberört av den europeiska civilisationen. I hjärtat av huvudstaden bredde sig de gamla soukerna med sitt brokiga affärsliv, och for man ut på landet, var man strax århundraden från Europa. Kairouan, en av Islams fyra heliga städer, myllrade av moskéer och pilgrimer, av dervischer och matthandlare, och där fanns en blind, vit kamel som i evig cirkelgång drog vatten ur en helig brunn. Runt om bredde sig vildmarker, vilkas make jag aldrig skådat, med skogar av kaktus, med röda öknar och skrämmande, åskblå berg. Jag for genom öknen i över ett dygn, — skenorna lågo direkt på marken och det vitmålade tågets komfort var av motsvarande art! Plötsligt dök ett blått skimmer upp på avstånd, det var Chott-el-Djerid, den största saltsjön i Afrika, en sjö utan vatten, fastän den tycktes glittra av tusen vågor. Och så var jag framme i oasen Tozeur med dess tvåhundratusen palmer. |
Mina intryck därifrån återfinnas i ''Den tusen och andra natten'', och där jag efter ringa förmåga sökt göra en pastisch på de gamla sagorna i Ansteys stil. Jag skrev den under ogynnsamma förhållanden. Både min hustru och jag hade märkts av Afrika, »denna hämndlystna världsdel», hon medförde en tyfus, jag en blodförgiftning, som först slogo ut i blom på [[Capri]], dit vi sedan reste. Där skrev jag boken i halv feber. Den mottogs välvilligt i Sverige och översattes bl. a. till engelska. Ett exemplar måste ha nått ned till Perth i Västaustralien, ty en tidning där förklarade, att öknarna i Afrika tydligen voro i hög grad överskattade. Kom till Australien, sade den, så skall ni få se på öknar! Jag tror nog det, men jag undrar om Australien också har någon djinn att uppvisa, annat än den som säljs på flaskor och stavas med g? | Mina intryck därifrån återfinnas i ''Den tusen och andra natten'', och där jag efter ringa förmåga sökt göra en pastisch på de gamla sagorna i Ansteys stil. Jag skrev den under ogynnsamma förhållanden. Både min hustru och jag hade märkts av Afrika, »denna hämndlystna världsdel», hon medförde en tyfus, jag en blodförgiftning, som först slogo ut i blom på [[Capri]], dit vi sedan reste. Där skrev jag boken i halv feber. Den mottogs välvilligt i Sverige och översattes bl. a. till engelska. Ett exemplar måste ha nått ned till Perth i Västaustralien, ty en tidning där förklarade, att öknarna i Afrika tydligen voro i hög grad överskattade. Kom till Australien, sade den, så skall ni få se på öknar! Jag tror nog det, men jag undrar om Australien också har någon djinn att uppvisa, annat än den som säljs på flaskor och stavas med g? | ||
| Rad 50: | Rad 50: | ||
[[Category:Titel]] | [[Category:Titel]] | ||
[[Category:Romaner]] | [[Category:Romaner]] | ||
| + | [[Category:Filip Collin]] | ||
