Diagonal genom Europa. Reseintryck 1934-37

*''Biblioteksbladet'' 1939, s. 28f, Henning Wieslander:

*''Biblioteksbladet'' 1939, s. 28f, Henning Wieslander:

:Frank Hellers resekåserier äro, som man kan vänta, kloka, intelligenta och roliga, om också otvivelaktigt en smula ytliga. Men man väntar sig väl ej heller några djuplodande skildringar av dessa nu i bokform utgivna resebrev, av vilka de flesta röra Polen och Rumänien — eller snarare Warschau och Bukarest. De ge emellertid intressanta och träffande iakttagelser från många av Europas länder. Förf. slutar, betecknande nog, i Köpenhamn — »vår ungdoms stad». H. W—r.

:Frank Hellers resekåserier äro, som man kan vänta, kloka, intelligenta och roliga, om också otvivelaktigt en smula ytliga. Men man väntar sig väl ej heller några djuplodande skildringar av dessa nu i bokform utgivna resebrev, av vilka de flesta röra Polen och Rumänien — eller snarare Warschau och Bukarest. De ge emellertid intressanta och träffande iakttagelser från många av Europas länder. Förf. slutar, betecknande nog, i Köpenhamn — »vår ungdoms stad». H. W—r.

:Frank Hellers fyrtioförsta bok har Europas karta på pärmomslaget blått hav och vitt land och knappt antydda riksgränser. Den ser mycket förtrogen och enkel ut, men ändå utgör den en syntetisk bild av en oändlig massa slitningar och olösliga problem. På samma sätt är det med Frank Heller som resenär i detta Europa. Han är mycket förtrogen med det och för honom är det en enkel sak att resa från Berlin till Warschau och från Warschau till Bukarest och från Bukarest till Paris, men på varje vägsträcka och varje uppehållsort möter han olika karakteristiska smådrag och allehanda problem, som han med nöje annoterar. Det är kanske just detta nöje varmed Frank Heller observerar och skriver ner sina iakttagelser som gör att hans reseskildringar är så trevliga att läsa, lika trevliga som hans böcker om herr Collin, doktor Zimmertür och alla de andra klassiska äventyrartyper han skapat.  

:Frank Hellers fyrtioförsta bok har Europas karta på pärmomslaget blått hav och vitt land och knappt antydda riksgränser. Den ser mycket förtrogen och enkel ut, men ändå utgör den en syntetisk bild av en oändlig massa slitningar och olösliga problem. På samma sätt är det med Frank Heller som resenär i detta Europa. Han är mycket förtrogen med det och för honom är det en enkel sak att resa från Berlin till Warschau och från Warschau till Bukarest och från Bukarest till Paris, men på varje vägsträcka och varje uppehållsort möter han olika karakteristiska smådrag och allehanda problem, som han med nöje annoterar. Det är kanske just detta nöje varmed Frank Heller observerar och skriver ner sina iakttagelser som gör att hans reseskildringar är så trevliga att läsa, lika trevliga som hans böcker om herr Collin, doktor Zimmertür och alla de andra klassiska äventyrartyper han skapat.  

:De iakttagelser från olika länder han samlat i årets bok är inte alla aktuella. I London var han vid tiden för Georg och Marinas förmälning — är det inte tre år sen? — och i Italien reste han i samma tåg som frivilliga och inkallade till det abessinska kriget. Men det gör hans observationer inte mindre intressanta och roande han har en förmåga att få fram ett nöjsamt perspektiv i det han skildrar och han ser alltid de historiska och kulturella horisonterna kring de trakter han tangerar på sina resor. Samtidigt ligger det ju inte alls för Frank Heller att teoretisera eller grubbla — han gör bara små, muntra tankeexperiment då och då, alltid väl träffade och belysande. Detsamma gäller de anekdoter han med en sådan lust berättar och som han sticker in här och var.

:De iakttagelser från olika länder han samlat i årets bok är inte alla aktuella. I London var han vid tiden för Georg och Marinas förmälning — är det inte tre år sen? — och i Italien reste han i samma tåg som frivilliga och inkallade till det abessinska kriget. Men det gör hans observationer inte mindre intressanta och roande han har en förmåga att få fram ett nöjsamt perspektiv i det han skildrar och han ser alltid de historiska och kulturella horisonterna kring de trakter han tangerar på sina resor. Samtidigt ligger det ju inte alls för Frank Heller att teoretisera eller grubbla — han gör bara små, muntra tankeexperiment då och då, alltid väl träffade och belysande. Detsamma gäller de anekdoter han med en sådan lust berättar och som han sticker in här och var.