Die Finanzen des Großherzogs (1923)
Från FrankHeller
(→Recensioner) |
|||
| Rad 35: | Rad 35: | ||
:Måndagskvällen bjöd en säregen filmsensation: en utländsk film, byggd på ett svenskt manuskript, nämligen Frank Hellers roman Storhertigens finanser. Man har vid många tillfällen förundrat sig över att svenska officiner, som filmat in så mångt och mycket låtit Frank Hellers arbeten ligga. Utlandet har haft bättre blick: ännu en av författarens arbeten: Kejsarens gamla kläder är infilmad. | :Måndagskvällen bjöd en säregen filmsensation: en utländsk film, byggd på ett svenskt manuskript, nämligen Frank Hellers roman Storhertigens finanser. Man har vid många tillfällen förundrat sig över att svenska officiner, som filmat in så mångt och mycket låtit Frank Hellers arbeten ligga. Utlandet har haft bättre blick: ännu en av författarens arbeten: Kejsarens gamla kläder är infilmad. | ||
:Filmbearbetningen av Storhertigens finanser ger visserligen inte på långt når allt som den ovanligt välbyggda romanen skänker men det har dock blivit en flott och underhållande film med många scener av stark dramatisk stegring. De flesta rollerna äro väl besatta. Speciellt nyfiken var man att se hur regissören och skådespelaren lyckats med professor Pelotard, alias Filip Collin, hjälten i Frank Hellers flesta romaner. Till att börja med var man väl knappast med på typen, men ju längre filmen skred fram dess bättre förstod man regissörens val. Hr Abel som Collin har just den än farliga, än spefulla glimt i ögat, som han skall ha. Storhertigen och Storfurstinnan ha fått utmärkta representanter i Harry Liedtke och Mädie Christians och vidare kan man framhålla Juden Marcowitz. Regien är utmärkt och en del naturscenerier verkligt vackra. Allt som allt är det en rolig och medryckande film, full av äventyr och spänning. Piccadilly har åter fått ett förträffligt dragplåster. | :Filmbearbetningen av Storhertigens finanser ger visserligen inte på långt når allt som den ovanligt välbyggda romanen skänker men det har dock blivit en flott och underhållande film med många scener av stark dramatisk stegring. De flesta rollerna äro väl besatta. Speciellt nyfiken var man att se hur regissören och skådespelaren lyckats med professor Pelotard, alias Filip Collin, hjälten i Frank Hellers flesta romaner. Till att börja med var man väl knappast med på typen, men ju längre filmen skred fram dess bättre förstod man regissörens val. Hr Abel som Collin har just den än farliga, än spefulla glimt i ögat, som han skall ha. Storhertigen och Storfurstinnan ha fått utmärkta representanter i Harry Liedtke och Mädie Christians och vidare kan man framhålla Juden Marcowitz. Regien är utmärkt och en del naturscenerier verkligt vackra. Allt som allt är det en rolig och medryckande film, full av äventyr och spänning. Piccadilly har åter fått ett förträffligt dragplåster. | ||
| - | + | *"Sagounder och humor i tysk film" Filmrevyn: tidskrift för filmkonst (Helsingfors) 1924:2 | |
| - | + | :»Storhertigens finanser» är en uppsluppen historia, till stor del uppburen av det sprudlande skälmska humöret hos Harry Liedtke, av det eleganta behärskade spelet hos Alfred Abel och av det oemotståndliga temperamentet hos Mady Christians. Filmen påminner i mångt och mycket om »Mannen utan namn», vari Harry Liedtke erövrade sig en plats i damvärlden som ingen har kunnat göra honom stridig. | |
| + | :Miljön är förlagd till kusten av Dalmatien. Handlingen förblir en bisak och består av »fursten av Abaccos» växelrika och av lyckan gynnade öden och av den om romantisk filmkärlek påminnande böjelse hos storfurstinnan Olga för den över öronen skuldsatte landsfadern. | ||
| + | :Men så halsbrytande uppdiktad som handlingen än ställvis är, den uppsluppna förryktheten och de omtyckta skådespelarnas överlägsna spel räddar allt. Mycket humor döljer sig i situationerna och blott någon enstaka gång måste trots allt ordet tillgripas. Tyngdpunkten i denna äventyrsberättelse av Frank Heller, bearbetad av Thea von Harbou och iscensatt av ingen mindre än F. W. Murnau, ligger ändå, förutom i det briljanta spelet, i de fotografiskt utmärkta landskapsvyerna från Balkan, denna omisskännliga blandning av slaviska element och typiskt österland. Måhända hade filmen vunnit på att landskapsvyerna fått ännu mer framträda, ty filmens harmlöshet väcker hos åskådaren begäret att i desto större grad få njuta av anblicken av denna välsignade landsträcka. Men vem vet, — en alltför stor geografisk tydlighet hade måhända kunnat leda till diplomatiska förvecklingar med sönerna av de svarta bergen. Filmerna få icke, trots sin eldfarlighet, bliva krigsfacklor. Uff! | ||
| + | :Mycket underhållande är f. ö. det sätt, varpå de enskilda personerna presenteras och karrikeras med text och trickbilder. En fulländad harmoni: en glad film, sparsam till själen men slösaktig i formen och båda utan överdrift... | ||
| + | :Dr. Robert Volz. | ||
* ''Social-Demokraten'' | * ''Social-Demokraten'' | ||
* ''Stockholms Dagblad'' | * ''Stockholms Dagblad'' | ||
