Dimma i Turin

Från FrankHeller

==Full text== Turin är en vacker stad, men det har ett melankoliskt klimat. Jag har varit där tre gånger, och var gång har staden legat insvept i dimma. Naturligtvis går jag inte så långt att jag påstår att det ''alltid'' är dimma i Piemonts huvudstad, men nog är det ett besynnerligt sammanträffande... Turin är en gammal romersk militärstad, byggd med deras obevekliga logik: fullständigt raka gator löpa från stadsport till stadsport och skära varandra i absolut räta vinklar. När man trampar fram över de väldiga kvaderstenarna kan man tro sig vandra i ett av de härläger vilkas beskrivning avlockade oas så många tårar när vi stiftade bekantskap med dem i sjätte nedre, under Caii Julii ledning. Och när dimman som i dag vilar grå och ogenomtränglig över staden kan det plötsliga tutandet av en bil kasta tanken tillbaka ännu längre än till Caesars tid. Över dessa samma Alper kom en gång en enögd afrikan tågande med den sällsammaste här världen någonsin skådat: hundra vilda folkslag med platta näsor och krusiga hjässor, med inbrända stammärken i pannan och med sällsamma gudar av fiskben och meteorstenar, åt vilka de offrade ännu sällsammare offer av djur och människokött... Och så till sist de tunga majestätiska djur som voro härens kärna och fiendens fasa, elefanterna med stridstorn på ryggen och bölande snablar, lyfta mot himlen ... Aldrig någonsin, varken förr eller senare har en här sådan som den Enögdes tågat fram genom dessa trakter, vilka dock sett erövrare på erövrare från alpkammen störta sig över det rika, det so välsignade, det av fruktbarhet överflödande Italien... Rom darrade for namnet Hannibal, och Himlen själv intygade att skräcken var befogad; I Apulien regnade det blod, och i Umbrien födde en ko en kalv med två huvuden, såsom skrivet står bos Livius. Ingen hade trott att hans här skulle komma fram genom Spanien. där många Iberiska städer, som voro senatens och romerska folkets vänner, sökte hindra deras frammarsch; men städerna jämnades med jorden, och armén kom fram. Ingen hade trott att den skulle komma fram genom det transalpinska Galliens träsklika kuststräckor och vilda ödemarker, men den kom fram. Och ingen hade någonsin trott att denna här och dess elefanter skulle kunna tränga fram över dessa gråa obetvingliga Alper, men den Enögde sade ett ord, och genom bergpass och förbi avgrunder tågade hären och dess sällsamma segerbringare, de tornprydda elefanterna, högre och högre till dess Alperna voro besegrade, och marschen gick nedåt mot slätterna vid Po. Och en dag som denna, då grå dimma ruvade över dessa slätter, hörde varginnans söner för första gången det hotfulla bölandet ur mot himlen lyfta snablar — ljudet som varslade att Roms ödestimme var slagen och att den Enögde stod inför portarna... Tyst! Var det inte ett av dessa böl som just nu nådde mig ur dimman? Skall jag se de tornprydda kolosserna dyka upp i diset? Skall jag höra det dova trampet av legioner i marsch? Dumheter! Fantasier på en turinesisk novemberdag! Bölet som nådde mig kom från en bil vilken var nära att krossa en fantast från Norden under sina hjul. Firman Fiat bor i Turin. ==Kommentarer== Om Turin, troligen i samband med besök hos [[John Nilsson]]. ==Publiceringar== * ''[[Dagens Nyheter]]'' 5.12.1928 [[Category:Noveller]] [[Category:Titel]] [[Category:Full text]]

Tillbaka till Dimma i Turin.