Dimma i Turin
Från FrankHeller
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| - | == | + | ==Full text== |
| + | |||
| + | Turin är en vacker stad, men det har ett | ||
| + | melankoliskt klimat. Jag har varit där tre gånger, och var gång har staden legat insvept i dimma. Naturligtvis går jag inte så långt att jag påstår att det ''alltid'' är dimma i Piemonts huvudstad, men nog är det ett besynnerligt sammanträffande... Turin är en gammal romersk militärstad, byggd med deras obevekliga logik: fullständigt raka gator löpa från stadsport till stadsport och skära varandra i absolut räta vinklar. När man trampar fram över de väldiga kvaderstenarna kan man tro sig vandra i ett av de härläger vilkas beskrivning avlockade oas så många tårar när vi stiftade bekantskap med dem i sjätte nedre, under Caii Julii ledning. Och när dimman som i dag vilar grå och ogenomtränglig över staden kan det plötsliga tutandet av en bil kasta tanken tillbaka ännu längre än till Caesars tid. Över dessa samma Alper kom en gång en enögd afrikan tågande med den sällsammaste här världen någonsin skådat: hundra vilda folkslag med platta näsor och krusiga hjässor, med inbrända stammärken i pannan och med sällsamma gudar av fiskben och meteorstenar, åt vilka de offrade ännu sällsammare offer av djur och människokött... Och så till sist de tunga majestätiska djur som voro härens kärna och fiendens fasa, elefanterna med stridstorn på ryggen och bölande snablar, lyfta mot himlen ... Aldrig någonsin, varken förr eller senare har en här sådan | ||
| + | |||
| + | ==Kommentarer== | ||
Om Turin, troligen i samband med besök hos [[John Nilsson]]. | Om Turin, troligen i samband med besök hos [[John Nilsson]]. | ||
