Du dåre, i denna natt -
Från FrankHeller
(→Upplagor) |
m (→Inledning i Frank Hellers bästa) |
||
| Rad 24: | Rad 24: | ||
==Inledning i ''[[Frank Hellers bästa]]''== | ==Inledning i ''[[Frank Hellers bästa]]''== | ||
| - | Sommaren 1922, då jag bodde i Zell am See, inte långt från Salzburg, läste jag en notis i någon österrikisk tidning: en dåre som suttit på hospitalet sedan 1913 hade brutit sig ut och utan föregående varning presenterats för Europa efter första världskriget. Efter mycket kort tid återvände han självmant: han fann att Europa var ett större dårhus än hans hospital! | + | Sommaren [[1922]], då jag bodde i Zell am See, inte långt från Salzburg, läste jag en notis i någon österrikisk tidning: en dåre som suttit på hospitalet sedan 1913 hade brutit sig ut och utan föregående varning presenterats för Europa efter första världskriget. Efter mycket kort tid återvände han självmant: han fann att Europa var ett större dårhus än hans hospital! |
Längre fram på sommaren, i fristaten [[Danzig]], erinrade jag mig denna historia. En egendomligare syn än den gamla hansestaden och dess annex Zoppot erbjödo var det svårt att tänka sig; alla värden voro i gungning, den polska och den tyska valutan tycktes tävla om vem som först skulle uppnå den absoluta nollpunkten; polacker och tyskar i tvungen symbios påminde mest av allt om två sammankedjade rovdjur som förtäras av lust att äta upp varandra, men inte få lov; österifrån kom det hemska rykten om vad som skedde bakom den röda gränsen; västerut ropade Amerika på betalning för krigsskulderna — »den amerikanska kapitalismen höll på att slakta den europeiska och hade användning för allt utom dödsskriket», som det heter om slaktarna i Chicago. | Längre fram på sommaren, i fristaten [[Danzig]], erinrade jag mig denna historia. En egendomligare syn än den gamla hansestaden och dess annex Zoppot erbjödo var det svårt att tänka sig; alla värden voro i gungning, den polska och den tyska valutan tycktes tävla om vem som först skulle uppnå den absoluta nollpunkten; polacker och tyskar i tvungen symbios påminde mest av allt om två sammankedjade rovdjur som förtäras av lust att äta upp varandra, men inte få lov; österifrån kom det hemska rykten om vad som skedde bakom den röda gränsen; västerut ropade Amerika på betalning för krigsskulderna — »den amerikanska kapitalismen höll på att slakta den europeiska och hade användning för allt utom dödsskriket», som det heter om slaktarna i Chicago. | ||
