Eric Gyllenstierna
Från FrankHeller
| Rad 6: | Rad 6: | ||
:Av dessa fick Camilla ettusen kronor för sin medverkan i denna väl hopspunna och lyckade komplott. Resten överflyttade greven själv mycket snabbt i diverse köpenhamnska hotellvärdars plånböcker. | :Av dessa fick Camilla ettusen kronor för sin medverkan i denna väl hopspunna och lyckade komplott. Resten överflyttade greven själv mycket snabbt i diverse köpenhamnska hotellvärdars plånböcker. | ||
| - | + | Thorild Dahlgren beskriver i sin artikel ''[[Anteckningar från studentår 1907-1918]]'' när han såg Gyllenstierna. Han skriver: | |
| - | :En länge med förväntan emotsedd dag var min första »30 april», alltså år 1908, då de vita mössorna skulle tagas på vid 12-slaget på natten, efter kårordförandens tal på Stora Salen. Huvudparten av studentkåren var då sedan några timmar samlad runt borden däruppe. Flertalet bord var sådana där runda plåtbord, som man ännu kan få se på en eller annan enklare uterestaurang. Själv satt jag vid ett sådant bord långt nere i salen tillsammans med två goda vänner, helnykterister som jag, fil. kand., jur. stud. Erik Stridsberg Sm, sedermera statsråd samt därefter generaldirektör och chef för Riksräkenskapsverket, och fil. kand., teol. stud. Lars Olof Malmström Kr, sedermera under ett antal år rektor för Osby högre samskola och därefter adjunkt vid h.a.l. i Halmstad. Bordet snett framför och intill oss hade även tre mans besättning: Sam Ask, den store överliggaren, i mitten, t. v. jur. stud. Eric Gyllenstierna, son till Skånes största fideikomiss och långt senare svensk minister i Moskva, och t. h. Vilhelm Ekelund, skalden. Alla tre voro i hög form. Erik Gyllenstierna betalade givetvis kalaset. Det sades, när han lämnade Lund, att han på 6 år där gjort av med 200.000 kr. Beloppet verkar fortfarande imponerande men blir det ännu mera, om man betänker, att det i våra dagars penningvärde motsvarar icke mindre än 700.000 kronor. Sant torde i varje fall ha varit bl. a., att Sam Ask åtnjöt apanage av honom på så sätt, att han på Eric Gyllenstiernas bekostnad varje månad fick ta ut spritvaror för 50 kr. hos »Lantmanna-Larsson» vid Stora Södergatan i det nu rivna huset norr om | + | :En länge med förväntan emotsedd dag var min första »30 april», alltså år 1908, då de vita mössorna skulle tagas på vid 12-slaget på natten, efter kårordförandens tal på Stora Salen. Huvudparten av studentkåren var då sedan några timmar samlad runt borden däruppe. Flertalet bord var sådana där runda plåtbord, som man ännu kan få se på en eller annan enklare uterestaurang. Själv satt jag vid ett sådant bord långt nere i salen tillsammans med två goda vänner, helnykterister som jag, fil. kand., jur. stud. Erik Stridsberg Sm, sedermera statsråd samt därefter generaldirektör och chef för Riksräkenskapsverket, och fil. kand., teol. stud. Lars Olof Malmström Kr, sedermera under ett antal år rektor för Osby högre samskola och därefter adjunkt vid h.a.l. i Halmstad. Bordet snett framför och intill oss hade även tre mans besättning: Sam Ask, den store överliggaren, i mitten, t. v. jur. stud. Eric Gyllenstierna, son till Skånes största fideikomiss och långt senare svensk minister i Moskva, och t. h. Vilhelm Ekelund, skalden. Alla tre voro i hög form. Erik Gyllenstierna betalade givetvis kalaset. Det sades, när han lämnade Lund, att han på 6 år där gjort av med 200.000 kr. Beloppet verkar fortfarande imponerande men blir det ännu mera, om man betänker, att det i våra dagars penningvärde motsvarar icke mindre än 700.000 kronor. Sant torde i varje fall ha varit bl. a., att Sam Ask åtnjöt apanage av honom på så sätt, att han på Eric Gyllenstiernas bekostnad varje månad fick ta ut spritvaror för 50 kr. hos »Lantmanna-Larsson» vid Stora Södergatan i det nu rivna huset norr om Stäket. 1908 var det ju ännu inga spritrestriktioner. På Stora Salen bars det ena batteriet punsch efter det andra in på borden på sådana där rostiga serveringsbrickor, som var den tidens melodi. Ja, bokstavligen just melodi: på givet tecken kunde det hända, att hela salen tog upp en infernalisk musik genom att samfällt trumma på de rostiga och buckliga bleckbrickorna. Men låt oss återvända till Sam Ask et consortes. När batteriet var urdrucket, strök Sam Ask helt enkelt ner det på golvet och ett nytt rekvirerades. Med tiden blevo såväl Sam Ask som skalden varma i huvudet. Svalka nåddes genom att Sam Ask ur en halva hällde kall punsch i huvudet på Vilhelm Ekelund och denne gjorde samma tjänst åt Sam Ask. Vilhelm Ekelunds hår, som av naturen var askblont till lingult och rakt, blev nu ännu gulare och ännu rakare. Detta inträffade samma vår som Vilhelm Ekelund slog en länsman på huvudet på Västkusten, vilket i sin tur föranledde honom, Vilhelm Ekelund, att anträda en utrikesresa, avsedd att vara i 10 år. |
