Har ni lövgroda?
Från FrankHeller
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| - | == | + | ==Full text== |
| + | Den tidiga skymningen faller, lätt som skuggan av en solfjäder, från la tête du Chien ovanför Monte Carlo. De vita villorna bli rubin, därpå turkos, därpå absint. Luften blir med ens kyligare. Pinjerna mörkna. Ur bäckar, dammar, bassänger och cisterner höjer sig grodornas kör till Våren och Kärleken. | ||
| + | ===*=== | ||
| + | Det är förtrollande i all sin uppriktighet och intensitet. Våra femfingrade släktingar i det våta elementet göra sig inga ansträngningar för att dölja sina känslor; de tala rakt ur hjärtat, och deras språk är omisstydligare än kattornas i mars. De hyllningssånger som Afrodite avtvingar dem på dessa breddgrader, kan ingen i Norden göra sig en föreställning om; och dock är det intet mot det oväsen som de föra längre söderut, i Afrika. Jag har hört deras kärleksduetter i oaserna i norra Sahara, och efter att ha hört dem behöver jag ingen handledning för att förstå jazzens innebörd. Men i kväll är det inte om Afrika de erinra mig, det är om Bayern. | ||
| + | ===*=== | ||
| + | Jag bodde där en gång under inflationstiden. Landets myndigheter gjorde vad de kunde för att hindra tillströmningen av utlänningar, men hur skall man bära sig åt för att dämma upp för en lavin? Främlingarna strömmade in över det hederliga bayerska landet, beväpnade med dollar, pund och kronor. Befolkningen sålde sina varor till dem, knorrande, men med ett öga på kursnoteringarna. Allt efter som tiden gick och marken rusade snabbare och snabbare utför backen, blevo de ovilligare och ovilligare att sälja - i mark. Men mot dollar, pund eller kronor? Patriotismen slutar vid magen, sade Bismark. De sålde, och under det de sålde, vande de sig vid de sällsammaste frågor och förslag från utlänningarna. De vande sig att anse alla önskningar som normala, om de kommo från en Ausländer. | ||
| + | ===*=== | ||
| + | Och sålunda inträffade följande: En svensk dam hade tillbringat en lyckad konstnärsafton i München med tyska målare. Hon hade lagt märke till att ett av vinerna bar namnet Himmelsdorfer Laubfrosch 1919. När hon nästa dag befann sig på vandring i stadens omgivningar, fick hon plötsligt lust att dricka ett glas vin på egen hand. Hon gick in på första lantkrog och vände sig till serveringsflickan, en tjock, blåögd bayerska, med orden: | ||
| + | |||
| + | – ''Haben Sie Laubfrosch?'' | ||
| + | ===*=== | ||
| + | Pigan stirrade på henne, först oförstående, därpå förfärad, därpå lamslagen av skräck. Utan att svara störtade hon på dörren. Det hördes utrop och snyftningar från andra sidan dörren. Värden kom in. Den svenska damen mottog honom med en lätt stött min. | ||
| + | |||
| + | – ''Was wünscht die Dame?'' frågade värden kort. | ||
| + | |||
| + | – ''Ich wünsche Laubfrosch, ganz einfach'', svarade den svenska damen. | ||
| + | |||
| + | Värden öppnade utan vidare dörren åt henne och sade: | ||
| + | |||
| + | – Jag vill inte ha någonting att göra med era utländska perversiteter. Jag är en hederlig bayrare, och jag begriper inte, att inte polisen kan skydda oss från er och era dollar! Adjö! | ||
| + | |||
| + | Den svenska damen förlorade sin tro på Tyskland. Men i Frankrike kommer hon aldrig att behöva sakna ''grenouilles''. | ||
| + | |||
==Publiceringar== | ==Publiceringar== | ||
