Herr Collin kontra Napoleon

[[Bild:CollinContraNapoleonOmslag.jpg|thumb|300px|Omslag]]
{| border="1" cellpadding="6" cellspacing="0"
!Titel 
|Herr Collin kontra Napoleon
|-
!År
|1924
|-
!Förlag 
|Bonniers 
|-
!Omslag
|okänd
|-
!Sidor
|259
|-
!Typ
|Roman
|-
![[DH]]
|42
|}

==Inledning i ''[[Frank Hellers bästa]]''==
Jag förmodar, att de flesta pojkar ha svärmat för Napoleon någon gång i tidiga år. I varje fall gjorde jag det. Skulden bärs av fyra personer, Topelius, Tegnér, en dansk vid namn Bering-Liisberg och en fransman vid namn d'Esparbès. När jag i Fältskärns berättelser läste hur fältskärn i sin ungdom stått ansikte mot ansikte med Ödets man vid Marengo (eller var det Arcole?) och rent av fått dra ut en tand på den Väldige, brann det i mina kinder. Tegnérs napoleonsdikter lärde jag utantill i mycket ung ålder:

:Hans vinge var bruten, hans öga var lyckt,
:han sov på sin klippiga ö.
:Vi trodde den väldige sov för att dö,
:men nu har han vaknat, kring land och kring sjö
:han spänner sin kungliga flykt...

Bering-Liisberg kom först senare. Hans bok om Napoleon är en enda hymn till geniet, övermänniskan, illustrerad med just de samtida bilder som Napoleon, denne store mytdiktare, själv önskade vidarebefordra till eftervärlden... Slutligen läste jag fjorton år gammal eller så, d'Esparbès bok Örnlegenden med företal av Oscar Levertin. Lösrivna rader ur detta företal eka alltjämt i mina öron: »mannen som fyllde Europa med gruset av ramlande troner och diktade antik hjältesaga i vårt eget sekel...» »mannen med de fatalistiskt korsade armarna...» »Leve kejsaren, dödsropet, förtonade i Rysslands snöstorm...». Det finns intet tvivel om att Örnlegenden ställvis är stor poesi, som i berättelsen från spanska fälttåget, där kejsaren somnar framför lägerelden och soldaterna inte vilja låta brasan dö utan föda den med sina rövade skatter, tavlor av spanska mästare, gitarrer som brista i elden med spröd silverklang.

Men jag vaknade så småningom ur mitt napoleonsrus.

Jag tror att det var ett par rader ur en essä av Levertin som fingo mig att se saken på ett annat sätt. Essäen handlade om Raskolnikov, och där stod ungefär så här: »hur många har inte hans hjältesaga förfört, hur många gånger har han inte i loppet av ett sekel gått igen i form av kondottiärer och börsspekulanter, för vilka framgången betytt allt, och som tagit exempel av honom. I Petersburg bär han skulden för att en förläst student mördar en gammal pantlånerska...»

Om detta var sant om adertonhundratalet, så har det varit nittonhundratalet förbehållet att se napoleonfebern blossa upp på ett alldeles oanat sätt. Vad ville Mussolini vara annat än en kopia av Ödets man — han skrev ju själv ett drama Napoleon på Elba, frånsett alla direkta lån han gjort ur hans skrifter och proklamationer! Sedan kom det efterapare på närmare håll. Men de voro inte förutsedda, då jag skrev boken om Collin kontra Napoleon. Den tillkom sommaren 1924, då Mussolinis regim var två år gammal, och avsågs att bli en travesti på de vanliga Napoleonberättelserna, inte minst Örnlegenden. Jag beklagar djupt, att intet filmbolag vågat ge sig på den. Enligt min mycket partiska åsikt skulle den kunna bli en första klass historisk film. Kanske är det inte för sent ännu.

==Handling==

==Kommentarer==
Paret Serner [[Resa till Korsika|reste till Korsika]] för att göra miljöstudier. Matfrosserierna omnämns i "På tal om mat" i ''Aftonbladet'' 29.7.1944.

==Recensioner==
* ''Aftonbladet'' 27.9.1924
:Frank Heller påstås ha skrivit sin roligaste bok under titeln "Mitt arv på Korsika"
* "Förströelselitteratur" ''Hufvudstadsbladet'' 17.12.1924 sign S-m.

== Upplagor ==
* ''[[Bonniers Veckotidning]]'' 1924:33-51 under titeln ''Mitt arv på Korsika''
* 1:a 1924
* 1940
* 1949 [[Frank Hellers bästa]]
* 1970 [[Frank Heller - Svalans Svenska Klassiker]]
* 1980 [[Frank Heller - Svalans Svenska Klassiker]]

==Översättningar==
* Till [[Bibliografi tyska|tyska]] som [[Herr Collin contra Napoleon (tyska)|Herr Collin contra Napoleon]]
[[Category:Titel]]
[[Category:Romaner]]
[[Category:Filip Collin]]