Herr Collin kontra Napoleon

Från FrankHeller

Hoppa till: navigering, sök
(Inledning i Frank Hellers bästa)
Rad 33: Rad 33:
Men jag vaknade så småningom ur mitt napoleonsrus.
Men jag vaknade så småningom ur mitt napoleonsrus.
-
Jag tror att det var ett par rader ur en essä av Eevertin som fingo mig att se saken på ett annat sätt. Essäen handlade om Raskolnikov, och där stod ungefär så här: »hur många har inte hans hjältesaga förfört, hur många gånger har han inte i loppet av ett sekel gått igen i form av kondottiärer och börsspekulanter, för vilka framgången betytt allt, och som tagit exempel av honom. I Petersburg bär han skulden för att en förläst student mördar en gammal pantlånerska...»
+
Jag tror att det var ett par rader ur en essä av Levertin som fingo mig att se saken på ett annat sätt. Essäen handlade om Raskolnikov, och där stod ungefär så här: »hur många har inte hans hjältesaga förfört, hur många gånger har han inte i loppet av ett sekel gått igen i form av kondottiärer och börsspekulanter, för vilka framgången betytt allt, och som tagit exempel av honom. I Petersburg bär han skulden för att en förläst student mördar en gammal pantlånerska...»
Om detta var sant om adertonhundratalet, så har det varit nittonhundratalet förbehållet att se napoleonfebern blossa upp på ett alldeles oanat sätt. Vad ville Mussolini vara annat än en kopia av Ödets man — han skrev ju själv ett drama Napoleon på Elba, frånsett alla direkta lån han gjort ur hans skrifter och proklamationer! Sedan kom det efterapare på närmare håll. Men de voro inte förutsedda, då jag skrev boken om Collin kontra Napoleon. Den tillkom sommaren 1924, då Mussolinis regim var två år gammal, och avsågs att bli en travesti på de vanliga Napoleonberättelserna, inte minst Örnlegenden. Jag beklagar djupt, att intet filmbolag vågat ge sig på den. Enligt min mycket partiska åsikt skulle den kunna bli en första klass historisk film. Kanske är det inte för sent ännu.
Om detta var sant om adertonhundratalet, så har det varit nittonhundratalet förbehållet att se napoleonfebern blossa upp på ett alldeles oanat sätt. Vad ville Mussolini vara annat än en kopia av Ödets man — han skrev ju själv ett drama Napoleon på Elba, frånsett alla direkta lån han gjort ur hans skrifter och proklamationer! Sedan kom det efterapare på närmare håll. Men de voro inte förutsedda, då jag skrev boken om Collin kontra Napoleon. Den tillkom sommaren 1924, då Mussolinis regim var två år gammal, och avsågs att bli en travesti på de vanliga Napoleonberättelserna, inte minst Örnlegenden. Jag beklagar djupt, att intet filmbolag vågat ge sig på den. Enligt min mycket partiska åsikt skulle den kunna bli en första klass historisk film. Kanske är det inte för sent ännu.

Versionen från 2 november 2008 kl. 10.22

Personliga verktyg