Herr Collins affärer i London
Från FrankHeller
(→Upplagor) |
|||
| Rad 23: | Rad 23: | ||
Rafflande äventyrberättelser från 1910-talets London med Filip Collin i huvudrollen. | Rafflande äventyrberättelser från 1910-talets London med Filip Collin i huvudrollen. | ||
| + | |||
| + | ==Inledning i ''[[Frank Hellers bästa]]''== | ||
| + | Ungefär 1908 råkade jag läsa två volymer vid namn ''Sherlock Holmes i privatlivet'' och ''Nya Sherlock Holmes historier''. Författaren kallade sig Sture Stig, men hette i själva verket Oskar Wågman och var till yrket kyrkoherde i Östergötland. Conan Doyle hade just då väckt detektivgenren till nytt liv, Sherlock Holmes var oerhört populär och föremål för efterapning i alla länder. I Sverige skrev den omtalade prästmannen sira två volymer, i Frankrike utkom samtidigt ''Arséne Lupins bedrifter''. | ||
| + | |||
| + | En luteransk kyrkoherde och en parisisk bulevard-författare i tävlan! Ack, hur gärna hade jag inte velat ställa upp som tredje man! Men jag insåg, att mina krafter voro alldeles otillräckliga. Min kriminella erfar erhet var lika med noll. Fyra år senare var ställningen förändrad. Jag befann mig i Monte Carlo och hade råkat många äventyrare, bl. a. den man som spelade bort mina sista pengar, »Karl Eneberg.» Jag hade stoff att skriva om. Det blev först till berättelserna i Hasardens Huvudstad. Men min vaknande äregirighet strävade högre. Jag ville taga hämnd på Karl Eneberg — en oblodig, litterär hämnd. Jag skulle skildra en ännu större äventyrare än han, en äventyrare som firade triumfer av långt noblare art än systemspelarens. Och det kunde lämpligen ske i form av upp- och nedvända Sherlock Holmes-berättelser. | ||
| + | |||
| + | Så var den ursprungliga planen. Men efter hand som jag skrev, fann jag att travestien blev till ett slags allvar. Jag överraskade mig med att själv gripas av spänningen i att fabulera. Uppslag efter uppslag föddes och arbetades samman med vad jag visste om London, om Scotland Yard, om börsspel och om trolösa blåögda kvinnor. En skandinavisk monarks sorgliga öde i Hamburg gav mig ett uppslag, som jag maskerade så taktfullt (enligt egen åsikt), att ingen borde kunna känna igen det. Det hindrade inte, att när boken några år senare förelåg på danska, den skarpsinnigaste av alla litterära detektiver, professor Hans Brix, genomskådade förklädnaden: »Fortaellingen Hr. Collin gør en Corner i Statspapirer, er en meget fri Gendigtning af et kendt historisk Tilfaelde.» | ||
| + | |||
| + | I september 1913 var boken färdig och sändes till Bonniers förlag, samtidigt som Hasardens Huvudstad. Efter hand kom svaret: båda böckerna accepterades, men kunde inte komma ut förrän nästa år. Jag var färdig att gå med på allt, bara jag fick ett par hundra francs i förskott. Hade förlaget bjudit mig en blygsam summa en gång för alla, hade jag också slagit till, ty jag var trött på Monte Carlo, där jag gått runt och svultit i ett års tid. (Så otacksam är människonaturen, att jag längtade bort från den plats som skänkt mig en levnadsväg!) Boken kom till julen 1914, fick god kritik och har sedan sålts i många upplagor, både hemma cch i utlandet. Men det dröjde ytterligare tre kvarts år innan jag kunde lämna Monte Carlo — dit jag omedelbart började längta tillbaka, ty sådan är människonaturen. | ||
== Noveller == | == Noveller == | ||
