Herr Collins affärer med hemlandet
Från FrankHeller
(→Recensioner) |
(→Recensioner) |
||
| Rad 34: | Rad 34: | ||
* Dagens Nyheters boknummer 17.12.1932 sign L. | * Dagens Nyheters boknummer 17.12.1932 sign L. | ||
* "En ny Frank Heller", ''Berlingske Tidende'' 10.12.1932, sign. D. | * "En ny Frank Heller", ''Berlingske Tidende'' 10.12.1932, sign. D. | ||
| + | * "En gammal bekant", ''Hufvudstadsbladet'' 18.12.1932, sign H.T. | ||
| + | :Det finns folk med mindervärdighetskomplex som skämmas för vissa bekantskaper, men man måste vara mer än estetflabb för att inte öppet kunna proklamera sin vänskap med herr Filip Collin. Frank Hellers hjärtebarn, äventyraren, bedragaren och gentlemannen Collin har visserligen inte stegat in i Svenska akademin. Det har han helt enkelt aldrig drömt om eller haft tid till. Men samtidigt som han dyrkat upp kassafack och igenbommade dörrar har han öppnat ögonen för att också en figur född utanför esteticismens råmärken kan tillvinna sig en hedersplats inom litteraturen. | ||
| + | :Och nu har han alltså kommit igen, Filip Collin. Han har år ut och år in irrat på främmande botten, men nu till jul har Frank Heller fört honom hem till gamla Sverget på en bllxtvisit. Visserligen möta vi vår vän först på sidan 163, men hans anda slår emot en allaredan på sid. 1. Strängt taget är det ju ingenting nytt Frank Heller bjuder oss, men det är kanske just en del av charmen i hans eleganta författarskap. Ty händelserna och det yttre skeendet, våldsamt, nervkittlande och utstuderat logiskt, är förstås nytt. Det är bara grundstämningen och huvudpersonernas inställning till den pigga anrättningen som är densamma, och författaren nöjer sig inte med att habilt och fängslande servera oss sin hjärnas spekulationer i den högre kriminalogin. Här och var strör han ut en nypa salt som faller svidande in i diverse samhälleliga skråmor och över det hela välver sig en himmel som bildlikt uppbär äventyrsdrömmarnas lätta moln. Bildlikt Ja, ty i själva verket inträffar herr Collins återkomst till hemlandet en dimmig marsnatt. | ||
| + | :Utom Collin och kumpanerna Graham och Lavertisse möta vi notarien Tillius, en hederlig bedragare som beslutat ... Ja, egentligen skall man väl inte blotta handlingen i en äventyrsroman. Vare det nog sagt att den röda tråden ligger förankrad i Kristianshamn där även det hela slutligen nystas upp, medan själva skeendet koncentreras i Berlin, i det undre Berlin där herr Krause förvrider sina osympatiska drag till ett oljigt leende mitt i sitt förbrytaretablissemangs rökslingor och kompakta atmosfär av dålig konjaksutdunstning och lökdoft. | ||
| + | :Allt om allt företer den nya volymen en mångfald nya typer, inga schabloner eller gottköpsfigurer, utan levande människor, som trots sina minst sagt ljusskygga affärer vinna vår sympati. Det är just det som är det fina med den frankhellerska kråksången, han prackar ingenting på oss han för oss bara lekande lätt bortom gott och ont. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | |||
[[Category:Titel]] | [[Category:Titel]] | ||
[[Category:Romaner]] | [[Category:Romaner]] | ||
[[Category:Filip Collin]] | [[Category:Filip Collin]] | ||
