I templets skugga
Från FrankHeller
(→Skånes litteraturhistoria, s 105f) |
m (→Skånes litteraturhistoria, s 105f) |
||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
Wägners bildspråk är sparsamt men träffande. En professor beskrivs som "en liten grådaskig företeelse med utstående gnagareögon bakom pincenezen och ett obehagligt utseende af utlefvad äldre kaninhane". En vacker dansk kokott har "en fjäderboa, mjuk och vällustig som synden, kring sina axlar". — Max kommer med en skara studenter på väg till Akademiska Föreningen och punsch: "Hans kolossala kroppshydda reser sig högt öfver de andra. Han liknar en höna, som moderligt församlar kycklingarna under sina vingar — och för dem till fördärvet". | Wägners bildspråk är sparsamt men träffande. En professor beskrivs som "en liten grådaskig företeelse med utstående gnagareögon bakom pincenezen och ett obehagligt utseende af utlefvad äldre kaninhane". En vacker dansk kokott har "en fjäderboa, mjuk och vällustig som synden, kring sina axlar". — Max kommer med en skara studenter på väg till Akademiska Föreningen och punsch: "Hans kolossala kroppshydda reser sig högt öfver de andra. Han liknar en höna, som moderligt församlar kycklingarna under sina vingar — och för dem till fördärvet". | ||
| - | Mot slutet av boken möter vi ett sällskap som dricker punsch en sommarkväll i | + | Mot slutet av boken möter vi ett sällskap som dricker punsch en sommarkväll i Åke Hans' trädgård. Debattören och fritänkaren professor Funcke konstaterar med oro till dryckesbröden! Gerne: |
:kan du tänka dig! Själva biskopen har inte längre något ondt att säga om mig. Det är för djäfligt! | :kan du tänka dig! Själva biskopen har inte längre något ondt att säga om mig. Det är för djäfligt! | ||
:Professor Funcke såg med bekymrad min i sitt punschglas: har jag verkligen blifvit så usel? | :Professor Funcke såg med bekymrad min i sitt punschglas: har jag verkligen blifvit så usel? | ||
