I templets skugga
Från FrankHeller
(→Skånes litteraturhistoria, s 105f) |
m (→Skånes litteraturhistoria, s 105f) |
||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
Wägners bildspråk är sparsamt men träffande. En professor beskrivs som "en liten grådaskig företeelse med utstående gnagareögon bakom pincenezen och ett obehagligt utseende af utlefvad äldre kaninhane". En vacker dansk kokott har "en fjäderboa, mjuk och vällustig som synden, kring sina axlar". — Max kommer med en skara studenter på väg till Akademiska Föreningen och punsch: "Hans kolossala kroppshydda reser sig högt öfver de andra. Han liknar en höna, som moderligt församlar kycklingarna under sina vingar — och för dem till fördärvet". | Wägners bildspråk är sparsamt men träffande. En professor beskrivs som "en liten grådaskig företeelse med utstående gnagareögon bakom pincenezen och ett obehagligt utseende af utlefvad äldre kaninhane". En vacker dansk kokott har "en fjäderboa, mjuk och vällustig som synden, kring sina axlar". — Max kommer med en skara studenter på väg till Akademiska Föreningen och punsch: "Hans kolossala kroppshydda reser sig högt öfver de andra. Han liknar en höna, som moderligt församlar kycklingarna under sina vingar — och för dem till fördärvet". | ||
| - | Mot slutet av boken möter vi ett sällskap som dricker punsch en sommarkväll i | + | Mot slutet av boken möter vi ett sällskap som dricker punsch en sommarkväll i Åke Hans' trädgård. Debattören och fritänkaren professor Funcke konstaterar med oro till dryckesbröden! Gerne: |
:kan du tänka dig! Själva biskopen har inte längre något ondt att säga om mig. Det är för djäfligt! | :kan du tänka dig! Själva biskopen har inte längre något ondt att säga om mig. Det är för djäfligt! | ||
:Professor Funcke såg med bekymrad min i sitt punschglas: har jag verkligen blifvit så usel? | :Professor Funcke såg med bekymrad min i sitt punschglas: har jag verkligen blifvit så usel? | ||
:Gerne: Lugna dig, det är nog inte så farligt! Och förresten! Du kan vara glad, att du har bevarat din ungdom så länge. Se på oss, generationen efter! Vi föddes gamla! Skål! | :Gerne: Lugna dig, det är nog inte så farligt! Och förresten! Du kan vara glad, att du har bevarat din ungdom så länge. Se på oss, generationen efter! Vi föddes gamla! Skål! | ||
:Skål, sade Funcke och det blef en paus efter detta olycksaliga ord, som ofta så omotiveradt sätter punkt midt i en mening och kopplar in på nya spår. | :Skål, sade Funcke och det blef en paus efter detta olycksaliga ord, som ofta så omotiveradt sätter punkt midt i en mening och kopplar in på nya spår. | ||
| - | :Sommarkvällen låg mild och ljum öfver dem med all den säregna stämning, som en sommarkväll kan få midt i hjärtat af en stad, där naturen endast motvilligt släpptes inom tullarna. De sutto under det träd, som skåneskalden Axel Wallengren en glad morgon tog ur botaniska trädgården och omplanterade i | + | :Sommarkvällen låg mild och ljum öfver dem med all den säregna stämning, som en sommarkväll kan få midt i hjärtat af en stad, där naturen endast motvilligt släpptes inom tullarna. De sutto under det träd, som skåneskalden Axel Wallengren en glad morgon tog ur botaniska trädgården och omplanterade i Åke Hans' trädgård. |
Harald Wägner har många bilder av sådan självironiskt färgad ungdomsglädje och det känns riktigt att personerna i mer än en mening sitter under Fakirens träd. Men också ''I templets skugga'' har en mörk grundstämning. | Harald Wägner har många bilder av sådan självironiskt färgad ungdomsglädje och det känns riktigt att personerna i mer än en mening sitter under Fakirens träd. Men också ''I templets skugga'' har en mörk grundstämning. | ||
