Marco Polos millioner

Från FrankHeller

Hoppa till: navigering, sök
Rad 21: Rad 21:
|52
|52
|}
|}
 +
 +
==Inledning i ''[[Frank Hellers bästa]]''==
 +
Tyskland mellan de två krigen var en guldgruva för den som jagade efter övertro och vidskepelse. Nästan allt kunde utges för vetenskap, om det behandlades med tillbörlig grundlighet och tyngd i framställningen, slagrutor, grafologi, kiromanti, ja snart sagt vad som helst. Jag läste en högtidlig avhandling, som spådde mänskligheten allsköns olyckor, därför att den börjat bränna de döda i krematorier i stället för att begrava dem, genom bränningen berövades jorden vissa nödvändiga metall-salter som nu förgasades i stället för att på nytt ingå i det stora kretsloppet. Jag läste en annan där författaren redogjorde för det gamla inkaspråket och i en handvändning bevisade att det egentligen var en germansk dialekt — det framgick av räkneorden och namnen på vissa trädslag.
 +
 +
Att psykoanalysen i hög grad profiterade av denna allmänna sinnesförfattning, då den framträdde med sina läror, är alldeles givet, och erkändes för övrigt även av de klarsyntare psykoanalytikerna själva. Särskilt från Budapest strömmade det fram »avhandlingar» i facket, som kommo en förnuftig människa att häpna genom sitt fantasteri — och även genom sin ohöljt pornografiska karaktär.
 +
 +
När jag beslöt att skriva en hel roman med psykoanalytiskt motiv, ville jag också ge andra former för övertro sitt, och jag valde astrologien. Den var då som nu den mest frodiga. Hundratals »astrologer» fiskade efter kunder i tidningarna, »er framtid tolkas, om ni insänder födelsedag och ort, obs. inga kostnader», brukade det heta, varefter kunden fick ett färdigtryckt horoskop med besked att ett »personligt» sådant kunde fås mot så och så mycket pengar. Romanen om Marco Polos millioner börjar alltså med ett vad mellan två personer, en astrolog och en psykoanalytiker, om vem av dem som bäst kan tolka nästa kunds karaktär. Nästa kund visar sig vara en ung dam med oförklarlig antipati mot gåsleverpastej... Doktor Zimmertür löser gåtan, men går miste om vinsten. Den hemföres av den yngre och skönare konkurrenten.
 +
 +
Varför kom Marco Polo med i spelet? Därför att jag ett par år tidigare för första gången läst hans ''Resor'' och blivit alldeles fascinerad av dem! En sådan färgprakt, en så egendomlig miljö hade inte ens Kipling kunnat bjuda på, när jag som pojke föll i hans garn. Jag kände på mig, att de kunde utnyttjas i en äventyrsroman — och så blev boken till.
 +
 +
För resten lästes den av en god vän till mig i Wien, en mycket berömd professor, elev av den store Freud; han roade sig hjärtligt åt detta skämt med den nya vetenskapens teorier och förklarade på ämbetets vägnar att alla detaljer voro fullt korrekta — ''imprimatur, nil obstat!'' Och mer kunde jag ju inte begära.
==Handling==
==Handling==

Versionen från 25 september 2008 kl. 17.38

Personliga verktyg