Reselivets sista romantik

[[Bild:Reselivets_sista_romantik.jpg‎]]

==Full text==
För tusen år sedan drogo gralriddarna ut i världen, klädda i pansar, med spjut vid sidan och armborst på ryggen. De mötte drakar och troll, nedlade dem och drogo vidare. Vid sjuttio års ålder kommo de hem, utan den helige Gral, men mätta av år och ära, för att sända sina söner — hur hade de fått dom? — ut på samma färd. Det var romantikens guldålder.

För hundra år sedan stego de resande upp i diligenser, som voro förspända med sex hästar. De behövde en dag för att tillryggalägga fyra mil, och tre månader för att komma till Rom. De mötte rövare, som ropade: "upp med händerna!", de inspärrades i klippgrottor och skrevo brev till sina släktingar om att rädda deras liv med en lösepenning. Rövarhövdingarna hade sockertoppshattar och skinnvirade ben; de läste Plutark vid lägerelden och skrattade djävulskt när deras dödsfiende skickade en kula genom deras mustascher. Men det som de rövade från rika turister skänkte de till änkor och faderlösa i Apenninerna.

Det var som antikens silverålder.

För nittio år sedan började en nymodig uppfinning sprida sig från England till Kontinenten. Den bestod av en ångpump som drog en vagn längs två skenor. Inom kort voro diligenserna lika utdöda som gralriddarna. Alla människor reste med ångpumpen. De mötte inga drakar, och Inte heller hejdades de av någon Rinaldo. Men en sista glimt av romantik levde kvar mitt i deras tidevarv; på varje hotell lurade skaror av frackklädda personer på dem; portierer och underportierer begärde tull för att låta dem passera; matsalskypare, vässande sina knivar för att skära remmar av deras bud; städerskor inspunno dem i Circes silkesnät och avlockade dem guld ; skoborstare blankade dem rena på resten, och dörrvridande gossar skickade dem med ett föraktfullt leende vidare i världen. Det var reselivets kopparålder. 

Och nu!

Nu är järnåldern inne! Industrialiseringen går sin obevekliga gång. Drickspengarna, denna sista rest av reselivets romantik, skola försvinna! Hotell efter hotell avskaffar dem. De skola försvinna som stegel och hjul försvunno ur rättskipningen för hundra år sedan, som de spanska stövlarna försvunno för tvåhundra år sedan, som eldprovet och den magdeburgska järnjungfrun föllo i glömska för fyrahundra år sedan. Underklassens sista form för romantik i kampen mot överklassen skall regleras efter fackföreningsprinciper. Trygg mot överraskningar kommer borgaren från Stockholm att färdas till Rom och Tunis; från vaggan till graven kan han allt med tio procent på sina resor.

Kanske också på den sista, den oåtervändliga resan? Den som Voltaire kallade för det enda stora äventyret? Tio procent på räkningen i Purgatorio?

Ja, varför inte?

Frank Heller.

==Publiceringar==
* ''[[Dagens Nyheter]]'' 26.10.1928, ill: okänd

[[Category:Noveller]]
[[Category:Titel]]
[[Category:Full text]]