Samtal med en medelålders pessimist

==Full text==
"Trevliga tider vi leva i, va?"

"Ja, varför inte? Händelserika, fyllda av spänning —"

"Jag ger hin i politiken. Vill jag ha spänning, köper jag en bok eller går på biografen. Vad säger du bara om ett sådant väder?"

"Inte dåligt. Slaskregnet är det bästa jag kan minnas, och gatsörjan går upp mot vad jag såg i Petro—"

"Du är ett nöt, min bästa bror. Du söker driva med mig. Du söker ge det sken av att jag klagar orättvist."

"Bästa bror, det är själva faktum, att du kverulerar, som —"

"Avbryt mig inte! Jag kverulerar inte. Tiderna ''äro'' för gräsliga. Politiken vill jag inte tala om, vädret inte heller — och livet för resten! Hur länge sen är det man åt en ordentlig gammaldags sexa och drack några halvor punsch? Vet du vad dom tar för punschen nu? Tolv kronor halvan. Och visky tre kronor groggen. Och så den spanska!  Nej, livet —"

"Men, kära bror, du kan åtminstone ''få'' både punsch och sexa och visky mitt i femte krigsåret. Det är väl ändå något. Hur många kan det, tror du? Du är en kverulant, det är hela —"

"Kan ''få'', kan [[få!]] Jag minns den gången, då jag kunde få en glad och effektiv afton för fem kronor. Det var annat det! Jag bodde ute i Dragör samman med en stor målare. Det var en kverulant! Han var aldrig belåten med någonting. Och den tiden, då allting var bra! Nej, allting var galet för målaren, vädret, utrikespolitiken, inrikespolitiken, prisen på allting. Tänka sig, nu hade de höjt en grogg på Wivel till en krona! Och snapsen tog de 15 öre för! Och resten i proportion. Hutlöst! Det var snart så att man inte kunde leva.

Jag sade: Bästa bror, du ser allting för svart. Livet är inte så galet. Nog är det dyrare nu än för tio år sen, men än så länge kan man få en bra och effektiv kväll för en femma'. — 'En femma!' ropade målaren och rullade med ögonen. 'Du år tokig'. — 'Absolut inte. Jag står för vad jag säger. Ska vi hålla vad?' — 'Hålla vad? Hur då?' — 'Jag reser in till Köbenhavn
och gör åt med en femma. Du ser, jag har femtio kronor här. Jag skall alltså ha fyrtiofem över, när jag kommer tillbaka, och du kan själv övertyga dig om att jag är så kladdig, som t.o.m. en sådan gammal kverulant som du kan begära'. — 'Hahaha', sade målaren. 'Kverulant! Jaså, jag är kverulant därför att jag ser sakerna som de äro! Nå, jag håller vadet. Res du, och om du vinner, skall jag betala din femma med glatt hjärta'.

Klockan fem reste jag in till Köbenhavn. Sista tåget tillbaka gick klockan tolv, och målaren skulle vara nere och möta mig och kontrollera, om jag lyckats i mina ansträngningar."

"Nå, gjorde du det?"

"Till en tid lyckas man med allt. Jag brydde mig inte om att gå långt, när jag kom till Köbenhavn.   Mitt emot Dragörstationen låg en friluftsvarieté, som hette White Star. Entrén var femton öre på första parkett. Jag satte mig på första parkett och beställde kaffe och konjak. Kaffet kostade 20 öre och konjaken lika mycket pr glas. Det var Martell, tror jag, eller Hennessy. Ack ja, det var på den tiden! Tjugu öre glaset... Jag drack åtta glas och kände en viss välmåga. Jag drack fem glas till, och min välmåga kulminerade och övergick i en frisk hunger. Jag beställde smörgåsar till tio öre styck och snaps
till fem öre styck. Jag åt tre smörgåsar och tog ett passande antal snapsar. Låt oss säga sju. Jag räknade över och fann, att jag hittills gjort åt med två och fyrtiofem utom drickspengar. Jag blev rädd. På det här viset kunde jag vinna mitt vad alltför grundligt. Det var inte meningen. Det var gentilast ätt besegra målaren på hans eget område. Hans område var visky. Jag beställde Dewars och sodavatten, och fann att denna dryck kostade fyrtio öre groggen. Jag hade alltså råd till fem groggar. Jag drack dem. Jag drack dem med ett välbehag, som ökades från grogg till grogg, och som plötsligt gav sig uttryck i ett högt glädjetjut. Det var mitt i femte groggen, och anledningen var en ljuv inre trosvisshet. Jag kände, att jag hade vunnit vadet! Jag såg femtio personer på friluftsvarieténs scen, fastän det inte fann» plats till mer än tio. Jag kände jordens rotation på ett sätt, som gjorde Kopernikus' bevis överflödiga. Mer kunde inte ens en kverulerande målare begära."

"Inte om han inte samtidigt var president i Förenta staterna. Du vann alltså vadet?"

"Ack nej. Det glädjeskrik, som jag uppgav mitt i femte groggen, besvarades av ett håntjut. Detta håntjut kom från sista tåget, som i samma ögonblick lämnade stationen. Jag hade vunnit mitt vad alltför grundligt. Jag begrep det inte minst, när jag vaknade klockan fyra på en biljard — du förstår, på själva biljardbordet. Mina fyrtiofem kronor voro borta, och jag fick gå hem till Dragör."

"Betalade målaren?"

"Trodde du? Målaren ville, att ''jag'' skulle betala, eftersom jag kom tillbaka minus femtio kronor. Han sade, att det var, vad han hade beräknat att min afton skulle kosta mig. På den tiden! Det var en typisk kverulant."

"Hm."

"Ja, det kallar jag en person för som klagar, när allting är så billigt som det var då. — Hör nu, vaktmästarn, kom hit! Tar ni en och femtio för en vermut? Som kostade en krona förr i världen! Är det krigets fel? Nej, nu har jag aldrig — tiderna äro snart inte så att man kan leva!"

==Publiceringar==
* 27.10.1918 ''[[Aftonbladet]]''
* 6.11.1918 ''Tammerfors Aftonblad''
* ''[[Förbannelse över de otrogna]]''

[[Category:Noveller]]
[[Category:Titel]]
[[Category:Full text]]