Samtal med revolutionsman

==Full text==
Jag träffade revolutionsmannen på torget nedanför min bostad. Det heter Gröntorvet och är på dagen hemort för den rödaste revolutionism. På morgonen handlas där med blommor och grönsaker. När jag träffade revolutionsmannen, var klockan nära 11 på aftonen. Torget har inte mindre än två s.k. bekvämlighetshus till disposition för sina kunder. Revolutionsmannen stod i skuggan av det ena. Han stod stödd likt Herkules på en klubba av trä med blyfyllning, avsedd att nästa dag bana de revolutionära idéerna väg genom butiksfönstren. Eftersom jag även om vintern går klädd i ljus överrock, anade han genast i mig en förkämpe för obskurantism och rekation. Han lyfte klubban och svängde den prövande i luften för att krossa mitt huvud, som man krossar en reptils.

"Ett ögonblick, kamrat", sade jag. "Varför dessa aggressiva rörelser? Hör mig åtminstone, innan du dödar mig."

"Jag vill inte höra på dig", sade revolutionsmannen, "ty jag ser vid första ögonkast, att du är min naturlige fiende."

"På vad", sade jag, "grundar du detta påstående? Är det på min ljusa överrock?"

"Dels på den", sade revolutionsmannen, "dels på dina glasögon."

"Du har rätt, hur underligt det låter", sade jag. "Din instinkt, som är det enda som vägleder dig, leder dig rätt. Den sätter glasögon i sammanhang med kunskaper, vilka onekligen äro bolsjevismens naturliga fiende. Dina kamrater i Ryssland ha insett de. De föra krig utan pardon mot alla som inneha kunskaper. Ty vad betyder det, att en person har kunskaper? Det betyder att han överskrider maximalgränsen för vad människor böra få veta."

"Jag hör på ditt tal", sade revolutionsmannen, "att du är av den rätta
sorten. Nu slår jag in skallen på dig. Leve revolutionen!"

"Vänta ett ögonblick", sade jag. "Låt mig, innan du dödar mig, berätta dig något som är av intresse för dig. Det är en idé, på vilken du kan vinna både odödligt bolsjevistiskt rykte och så många pengar, som det är tillåtet att inneha i revolutionsstaten."

"Söker du föra mig bakom ljuset, fördömda överklassare?" sade revolutionsmannen och sänkte klubban med rynkade ögonbryn. "Vad är det du vill komma med?"

"Jag skall berätta dig en sak", sade jag, "av yttersta intresse för revolutionen. Jag skall antyda för dig ett sätt att på en gång utrota allt vetande. Tänk dig, allt vetande på en gång! Eller rättare sagt, allt vetande som strider mot revolutionens idéer. Det som passar in i dem, kunde fortsätta att spridas. Inte sant, det vore något?"

Revolutionsmannen såg genomträngande på mig.

"Det vore fint", medgav han. "Ut med språket!"

"Jag vet inte", sade jag, "om min idé är ny eller ej. Det betyder för övrigt ingenting. Alla idéer måste upprepas i tidens lopp, eftersom människorna inte äro i stånd att tänka särskilt många idéer, vilket bevisas i dessa tider."

"I dessa tider!" avbröt revolutionsmannen mig med ett rop. "Fördömde överklassare, tiden vi leva i är den största som har varit! Den skall utrota dig och alla andra överklassare från jordens yta."

"Var lugn för att det kommer andra i stället", sade jag, "om ni inte använda min idé och utrota allt 
vetande på samma gång."

"Fram med din idé då!" ropade revolutionsmannen och trängde sig hotande ett steg närmare.

"Den   är   enkel", sade jag. "Hur sprides vetandet? Genom det tryckta ordet. Det är de väsenlösa orden
som på en gång äro det svagaste och
det starkaste av allt. Det är de som regera världen. Men det är trycksvärtan som ger dem deras verkliga makt, ty den låter dem fortsätta sitt inflytande genom tiderna. Det är därpå min idé baserar sig. Jag kan inte utföra den praktiskt, ty jag är inte kemiker. Jag kan endast antyda den. Jag föreslår, att det tillverkas två sorters trycksvärta. Den ena sorten uppblandas med ett ämne, som upplöser den i intet tjugufyra timmar eller en vecka eller en månad efter det den använts. Denna trycksvärta furneras till de tryckerier, där det trycks böcker, som innehålla åsikter i strid mot bolsjevismen, eller kunskaper, som överskrida maximalgränsen för revolutionärt vetande. Med den andra, den verkliga trycksvärtan, skola alla sant revolutionära böcker och tidningar tryckas. Härigenom komma de antirevolutionära idéerna att dö ut, så att säga innan de levat, under det att de revolutionära få makt till evig tid över sinnena. En kontrarevolution vore därigenom omöjlig för tid och evighet En första förutsättning vore att bränna alla bibliotek, offentliga och privata, som nu existera. Men härmed har man ju redan gjort en god början."

Revolutionsmannen betraktade mig vredgat Han hade inte förstått mig. Han trodde sig utsatt för drift. Han slängde klubban över mitt huvud för att krossa det, men hejdade sig.

"Vad är klockan?" sade han.

"Elva och tjugu", sade jag.

"Jag måste komma i tid till sista spårvagnen", sade han och stack klubban under armen. "Jag är en dansk revolutionsman och älskar inte överdrivna kroppsansträngningar. Men jag skall märka dig en annan gång, fördömda överklassare."


==Publiceringar==
* [[Aftonbladet]] 26.11.1918


[[Category:Noveller]]
[[Category:Titel]]
[[Category:Full text]]