Storhertigens finanser
Från FrankHeller
| Rad 24: | Rad 24: | ||
Ur den tanken föddes så småningom Storhertigens finanser. För att blanda bort korten förlade jag handlingen till ett självständigt furstendöme Minorca och försåg detta med hopdiktade hävder. Filip Collin blev självfallet den deus ex machina som ordnade det hela, och ur en av berättelserna i Collins affärer övertog jag den förryckte ryske storfursten samt försåg honom med en skön och romantisk syster. Jag skrev boken som i ett rus, den börjades i februari 1914 och den 5 maj voro 400 sidor färdiga. Jag bodde i staden Monaco uppe på klippan, i en meterbred gränd, kallad Rue du Milieu. Mitt emot mig bodde en basunist i kasinokapellet, som ledsagade mitt arbete med dånande tongångar ur Wagners Rhenguldet. Det måste ha varit symboliskt, ty boken blev min största framgång dittills. Jag blev nästan bedövad, då Stockholmstidningen köpte följetongsrätten för 1,500 kronor. Nästa vår kom den i bokform och fick ett mycket vänligt mottagande, bl. a. av prof. Böök i Svenska Dagbladet. Sedan har den kommit på många språk och filmats två gånger i Tyskland, första gången 1924 som [[Die Finanzen des Großherzogs (1923)|stumfilm]], andra gången 1933 som tonfilm. Stumfilmen var bättre än tonfilmen, men jag hoppas fortfarande på en verkligt god inspelning! | Ur den tanken föddes så småningom Storhertigens finanser. För att blanda bort korten förlade jag handlingen till ett självständigt furstendöme Minorca och försåg detta med hopdiktade hävder. Filip Collin blev självfallet den deus ex machina som ordnade det hela, och ur en av berättelserna i Collins affärer övertog jag den förryckte ryske storfursten samt försåg honom med en skön och romantisk syster. Jag skrev boken som i ett rus, den börjades i februari 1914 och den 5 maj voro 400 sidor färdiga. Jag bodde i staden Monaco uppe på klippan, i en meterbred gränd, kallad Rue du Milieu. Mitt emot mig bodde en basunist i kasinokapellet, som ledsagade mitt arbete med dånande tongångar ur Wagners Rhenguldet. Det måste ha varit symboliskt, ty boken blev min största framgång dittills. Jag blev nästan bedövad, då Stockholmstidningen köpte följetongsrätten för 1,500 kronor. Nästa vår kom den i bokform och fick ett mycket vänligt mottagande, bl. a. av prof. Böök i Svenska Dagbladet. Sedan har den kommit på många språk och filmats två gånger i Tyskland, första gången 1924 som [[Die Finanzen des Großherzogs (1923)|stumfilm]], andra gången 1933 som tonfilm. Stumfilmen var bättre än tonfilmen, men jag hoppas fortfarande på en verkligt god inspelning! | ||
| + | |||
| + | == Recensioner == | ||
| + | |||
| + | Nerikes alllehanda 8.4.1915 | ||
| + | : En spännande läsning med äventyrspoänger från modänt börsjobberi och mer primitiva faror, där man räddar den hängde genom att kvickt skjuta av repet. Själva kompositionen av det hela är så bra att vi tydligen kunna tillfredsställa det inhemska behovet utan att anlita import av romaner i genren. | ||
== Upplagor == | == Upplagor == | ||
