Arvid Serner

Versionen från 27 februari 2009 kl. 16.32 (visa wikitext)

Pär Henning (Diskussion | bidrag)

← Äldre redigering

Versionen från 30 mars 2009 kl. 15.26 (visa wikitext)

Pär Henning (Diskussion | bidrag)

Nyare redigering →

Rad 2:

Arvid Serner doktorerade 28 maj 1938 i [[Lund]].

+

==Olyckan==

+

I sin skrift om sin mamma Anna Wennberg [http://www.salomonochlydia.se/userfiles/file/Anna%20Wennberg%20del%201(5).doc] skriver Gösta Wennberg

+

:[…] Gösta: Du hur var det med olyckan med Frank Hellers bror:

+

:Mamma: En sommar, 1905 då jag blev förtjust i din pappa, 1906 var han inte där mycket (på Framnäs) men då var Frank Heller (Gunnar Serner) och hälsade på och bodde hos oss däruppe. (Hans mamma var syster till min morfar, alltså var han kusin till mamma). Han var mycket intresserad av flickor, jag var ju kär i Helge och brydde mej inte om honom ett dugg, men han skulle nödvändigt — jag kan väl berätta detta också va — han skulle nödvändigt kyssa mej. Men det fick han inte! Vi hade en lång backe ner till sjön, och en gång när Wennbergs hade hälsat på oss gick Gunnar och jag ensamma, det var en underbar sommarkväll sådär vid 10—11—tiden och han var sådär lite granna flörtig och — det fick han inget för!

+

:Då satte han sej ner och höll sej lite (för hjärtat) och sa att han hade fått en hjärtattack. Ja, jag visste inte riktigt vad jag skulle tro — men han lurade mej inte i alla fall! Det blev inget av med den flörten. Men han var alltid omöjlig på flickor.

+

:Detta var i början på sommaren. […] De var ute och jagade, Sten Wennberg som väl var 12—13 år, Arvid Serner, och hans bror Harald som väl var 17 år. Och plötsligt — de bar sig väl dumt åt, Sernrarna var inte några friluftsmänniskor eller kunde hantera gevär som pojkarna Wennberg — utan han drar bössan till sej. Det var en sådan där med hanar, och hanen fastnade i någonting och hagelskottet brann av rätt in i armen. De var på vår sida av sjön och där kommer de där två småpojkarna gående med honom mellan sig – ja jag glömmer det aldrig.

+

:Jag sprang min väg, men min syster Greta hon hjälpte mamma. Pojkarna rodde över till Framnäs, inga telefoner hade de då, jag vet inte hur de fick tag i läkare, men vi fick en läkare från Gränna många timmar senare som förband honom. Det gick inget tåg förrän på kvällen. Då fick di bära honom ner för denna backe, ro honom en halvtimmes väg till järnvägsstationen i Stora Hultrum och så på detta tåg köra honom in till Jönköping.

+

:De försökte rädda armen, sedan kom han ner till Lund. Hela hösten plockade de hagelkorn ur armen, till slut måste de amputera den. Icke förty tog denne pojke på 17 år studentexamen på våren efter med höga betyg, lärde sig skriva med vänster hand; de var mycket begåvade pojkarna Serner. […]

==Omnämnanden==

Från FrankHeller

Versionen från 30 mars 2009 kl. 15.26

Visningar

Personliga verktyg

Navigering

Sök

Verktygslåda

@@ Rad 2: / Rad 2: @@
 Arvid Serner doktorerade 28 maj 1938 i [[Lund]].
+==Olyckan==
+I sin skrift om sin mamma Anna Wennberg [http://www.salomonochlydia.se/userfiles/file/Anna%20Wennberg%20del%201(5).doc] skriver Gösta Wennberg
+:[…] Gösta: Du hur var det med olyckan med Frank Hellers bror:
+:Mamma:  En sommar, 1905 då jag blev förtjust i din pappa, 1906 var han inte där mycket (på Framnäs) men då var Frank Heller (Gunnar Serner) och hälsade på och bodde hos oss däruppe. (Hans mamma var syster till min morfar, alltså var han kusin till mamma). Han var mycket intresserad av flickor, jag var ju kär i Helge och brydde mej inte om honom ett dugg, men han skulle nödvändigt — jag kan väl berätta detta också va — han skulle nödvändigt kyssa mej. Men det fick han inte! Vi hade en lång backe ner till sjön, och en gång när Wennbergs hade hälsat på oss gick Gunnar och jag ensamma, det var en underbar sommarkväll sådär vid 10—11—tiden och han var sådär lite granna flörtig och — det fick han inget för!
+:Då satte han sej ner och höll sej lite (för hjärtat) och sa att han hade fått en hjärtattack. Ja, jag visste inte riktigt vad jag skulle tro — men han lurade mej inte i alla fall! Det blev inget av med den flörten. Men han var alltid omöjlig på flickor.
+:Detta var i början på sommaren. […] De var ute och jagade, Sten Wennberg som väl var 12—13 år, Arvid Serner, och hans bror Harald som väl var 17 år. Och plötsligt — de bar sig väl dumt åt, Sernrarna var inte några friluftsmänniskor eller kunde hantera gevär som pojkarna Wennberg — utan han drar bössan till sej. Det var en sådan där med hanar, och hanen fastnade i någonting och hagelskottet brann av rätt in i armen. De var på vår sida av sjön och där kommer de där två småpojkarna gående med honom mellan sig – ja jag glömmer det aldrig.
+:Jag sprang min väg, men min syster Greta hon hjälpte mamma. Pojkarna rodde över till Framnäs, inga telefoner hade de då, jag vet inte hur de fick tag i läkare, men vi fick en läkare från Gränna många timmar senare som förband honom. Det gick inget tåg förrän på kvällen. Då fick di bära honom ner för denna backe, ro honom en halvtimmes väg till järnvägsstationen i Stora Hultrum och så på detta tåg köra honom in till Jönköping.
+:De försökte rädda armen, sedan kom han ner till Lund. Hela hösten plockade de hagelkorn ur armen, till slut måste de amputera den. Icke förty tog denne pojke på 17 år studentexamen på våren efter med höga betyg, lärde sig skriva med vänster hand; de var mycket begåvade pojkarna Serner. […]
 ==Omnämnanden==